i

vilken ska man ta till kaffekokningen?

Jag har snart läst en bok (tre andakter kvar): Jag hör hans röst Andakter av Carl Olof Rosenius.

Texten för Annandag Pingst (jag vet vi är ju inte där än, men vi har ju varit där någongång):

När Hjälparen kommer, skall han överbevisa världen i fråga om synd...ty de tror inte på mig. Joh. 16:8, 9.

Anden skall överbevisa världen om synd, säger Jesus. Han skall överbevisa - det vill säga få världen att erkänna något. Han skall överbevisa världen - det vill säga alla människor utan undantag. Han skall överbevisa om synd - och då tillägger Jesus: "Ty de tror inte på mig."

Jesus samlar alltså upp all världens synd i detta enda: De tror inte på mig. Med det vill han göra klart för oss, att den enda synd som kan fördöma oss är den att vi inte tror på Jesus. All synd mot de tio buden är sonad och borttagen. De kan inte fördöma någon, om man inte fördömer sig själv genom otron.

Ser vi inte detta också i Jesu sätt att handla med syndare? Alla slags människor kom till honom, publikare och syndare, själva dräggen av allt ogudaktigt folk i landet. Men var deras synder något hinder för att de skulle benådas? Var fanns då lagen med sina bud och domar? Var fanns deras långa, svarta skuldregister? De hade i alla sina dagar syndat mot Guds bud, och ändå ser jag, att han "icke tillräknade dem deras synder". Där var bara nåd och tröst och vänlighet, precis som om de aldrig gjort en enda synd. 

Fariseerna förbittrades över detta och sade: "Han är publikaners och syndares vän. " Och vad säger han själv om det? Han förnekar det inte alls utan bekräftar det i stället och säger, att dessa syndare var hans förlorade får och pengar och söner. Han var den gode fadern, som springer med utsträckta armar mot den förlorade sonen.

O, käre Frälsare! Vet du inte om hans många och fula synder?

Nej, han har inga synder - alls inga synder! "Mitt blod blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse" (Matt 26:28). "Överträdelserna och synderna får en ände, och missgärningen blir försonad" (Dan. 9:24). "Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv, han tillräknar icke människorna deras synder" (2 Kor 5:19). Det finns endast en synd som fördömer världen: "De tror inte på mig."

Detta har jag skrivit hit, så jag ska minnas det och hoppas jag återkommer till det igen (kursiv och tjock text som i boken). Det är ganska så viktiga funderingar ....

Bilden är en burk kaffe och en burk innehållande kvinnliga sanitetsartiklar, de behövde en burk då de föll ur skåpet då man öppnade detsamma i WC. Kunde ju inte låta burkarna se likadana ut så att de skulle förväxlas.... Det är ju innehållet som är viktigt.