hänförelsens tid

Det var någon som talade om pingsten som hänförelsens tid.

Hänförelse är ett lite konstigt ord i sammanhanget. Direkt översatt borde det ju vara att något förs bort - hän. Enligt kristendomen ska det ske en gång - bortryckandet på skyarna. Men det hänför (!) sig ju inte speciellt till pingsten.

Eller är det så att man förs bort från den gråa vardagen och förs in i ett rike av glädje och fröjd i den Helige Ande i och med andens utgjutande? Det låter väl bra!

Jag föll nästan i fröjd då jag fick smaka på harsyran igen i vår. De har nog en speciell smak. (=åsnebrygga till bilden)

I dagens text beskylldes lärjungarna för att vara fulla av halvjäst vin. Helt klart i alla fall att de var annorlunda än de brukade vara.

Jesus sade:
”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” (Joh. 14:15-21)

Låter ju helt bra!