Johannes är en märklig person, men hur många som lade undret på minnet då hans far började tala igen efter namngivningen, mindes det sen då Johannes som vuxen gick ut i öknen? Levde på gräshoppor och vildhonung - eller var det vanligt på den tiden? Det kan ju hända att det var ett vanligt yrke att vara profet, predika och döpa? Han fick i alla fall inget långt liv. Hade en viktig uppgift nog.För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. (Luk. 1:57-66)
också arbetsvantar behöver tvättas ibland
Tog han någon paus i sitt arbete, vilade från sitt verk? De var ju åtminstone noga med sabbatsdagen då på den tiden, då kunde man inte göra vad som helst...
Johannes lär betyda Gud är nådig. Alla Johannesar gratuleras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar