Blommorna som speglade sig i stenen fick mig att komma ihåg konfirmandprästen, (konfirmationen skedde ju för det mesta på midsommar förr i tiden) som berättade att altarrundeln som vi skulle få nattvarden vid, fortsätter på andra sidan - i det eviga, på så vis blir det en hel rundel. Nattvarden fick vi fira tillsammans med de som gått bort före oss.
Läste i senaste Vbl om rävflickan. Hon hade som motto: "Jag ger aldrig upp. Det kommer förmodligen att stå "Nog ska jag resa mig ur det här också!" på min gravsten."
Och jag tänkte: Det ska vi alla. Frågan är: Till vad? Dom eller nåd?
Tack vare Jesus, kan det bli till nåd för den som så vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar