 |
| ser ut som att den ligger på golvet, men det är faktiskt en sittbänk under |
Samtidigt som vi höll på att möblera om i hobbyrummet knöt jag upp den första mattduken och rullade ihop. Åtminstone som jag minns det. Men nu hittar jag den inte någonstans. Lade den på ett bra ställe, men var?
Händer oftare nuförtiden att jag tappar något och sen hittar jag det inte fast jag vet att det finns där någonstans. Det faller genom golvet.
Den här som jag fotograferat är den andra som jag knöt upp. (Tycker inte det blir rätt färg på fotografiet.) Men här vet jag inte hur jag tänkt. Eller hur har jag inte sett att jag bytt färg mitt i allt.
Om jag varit riktigt noga kunde jag ju ha tagit bort den felaktiga färgen och låtit duken bli kortare, men samtidigt så kan det ju få vara en påminnelse om att det inte alltid går som på Strömsö, men kan bli bra/duga ändå. Det blir ju mer personligt i alla fall.
Morgondagens första läsningen-text:
1 Sam. 2:1-2, 6-9
Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen.”
För att få hela historien bör man läsa både första och andra kapitlet. Och Samuel, barnet som Hanna fick efter att hon bett om ett barn och lovat barnet åt Herren, blev viktig för hela Israels folk. Hanna fick den son hon bad om, men det var Gud som blev stor för henne.
"- av egen kraft lyckas ingen."
Sen fick hon ytterligare tre söner och två döttrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar