Då barnbarnen är med kan också en gammal människa klättra på stenar - förhoppningsvis.
(Fast egentligen, de som vandrade förbi på vägen tittade inte ens, de gick rakt fram med hörlurar på öronen - i en annan värld?)
Det var ju egentligen inte så mycket av klättrande, snön hade körts mot stenen och frusit till, så det var bara att vandra upp.
Världen ser annorlunda ut då man kommer sig högre upp - och ser på den genom en rönn.
Morgondagens första läsning-text:
Jer. 7:23-26
Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.
Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder. (enl. Folkbibeln)
Bibel 2000 hade i texten att de gick bakåt och inte framåt. Beskrivande nog det också.
Min tanke gick till att om man vänder om verkar det som att man går framåt fast man egentligen går bakåt. Om jag gick baklänges på vägen, alltså gick bakåt bokstavligen, så borde jag nog också ha barnbarnen med tänker jag. Men skulle någon våga säga: Vänd om! ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar