Det finns en första läsningen-text för måndagen också:
Hes. 33:10–16
Herrens ord kom till profeten:
Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: ”Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?” Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?
Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. Om jag säger till den rättfärdige: ”Du skall leva” och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. Och om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt – återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt – då skall han få leva. Han skall inte dö. Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.
Det här som beskrivs är före Jesu födelse, död och uppståndelse. Nu har han dött för våra synder och jag tänker att det borde (?) vara lättare att bli fri från synden/hålla sig borta från den. (Fast nuförtiden är det svårare att veta vad som är synd? En del synder blir bestraffade i domslut, så de är väl synd, men det hänger ju inte på om man blir fast eller ej.... Gud ser till hjärtat/genom mig.)
I vävtermer (väven som livets väv) borde alltså det röda (blodröda synder har man läst om) småningom bli mindre och mera av det ljusa/vita. (Fast nuförtiden får man ju inte döma enligt färg, så det kan ju hända att den vita och blåa randen är synden...? Då skulle det ju se liite bättre ut!)
-------------
Så har jag läst färdigt inte bara en utan två böcker: Frank Mangs Högst personligt 1 och 2. Tydligen finns det en tredje också, som alltså är oläst - än. Hans böcker är helt läsvärda nog. Som han berättade det kom folket i mötena ofta i syndanöd - händer det mera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar