söndag 27 februari 2022

bullor

Plötsligt på min lediga dag, sitter jag i köket och ser ut vid fågelmatningen i den lilla björken bredvid, vad är det jag ser....?

Jag fick t.o.m. fotografera inifrån. 

En rovfågel, men jag hoppas att ingen av de små strukit med. Katten tror jag inte den rår på....

Söndagens första läsningen text: 

Jes. 58:1-9

Ropa för full hals, håll inte tillbaka. Höj din röst som en basun och förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs hus deras synder. De söker mig dag efter dag och vill gärna lära känna mina vägar, som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rätta domslut och vill komma nära Gud. 

"Varför fastar vi när du inte ser det? Varför späker vi oss när du inte märker det?" 

Men se, på er fastedag sköter ni era sysslor och driver alla era arbetare hårt. Ni håller er fasta med gräl och bråk, ni slåss med onda nävar. Ni fastar i dag inte på sådant sätt att er röst blir hörd i höjden. Är det en sådan fasta jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sitter i säck och aska, kallar du det en fasta, en dag som behagar Herren? 

Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok! Dela ditt bröd med den hungrige, ge de fattiga och hemlösa en boning, klä den nakne när du ser honom och dra dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen och ditt helande växa fram med hast. Din rättfärdighet ska gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår. Då ska Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, ska han säga: "Här är jag." Om du gör dig av med alla ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig av vad du har åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då ska ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli som middagens ljus.

Och Herren ska alltid leda dig, han ska mätta dig i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du ska vara som en vattenrik trädgård och likna en källa vars vatten aldrig sinar.

Dina avkomlingar ska bygga upp de gamla ruinerna, du ska återställa grundvalar från forna generationer. Du ska kallas "den som murar igen sprickor", "den som återställer stigar så att man kan bo i landet". Om du hindrar din fot på sabbaten från att sköta dina sysslor på min heliga dag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och ärad, om du ärar den genom att inte gå egna vägar och inte sköta dina sysslor eller tala tomma ord, då ska du få fröjda dig i Herren, och jag ska föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel.

Så har Herrens mun talat. (enl. Folkbibeln, den svärtade delen var dagens text, varför har de slutat mitt i en mening?)

Det är alltför lätt att peka finger och skylla på någon annan, men, tydligen var det inte det vi skulle göra i fastan, som vi ju nu går in i, eller?

Slutar man servera fastlagsbullar då....?

---------------------

Ja, och så har jag läst en till bok av Frank Mangs Fungerande gemenskap. Också intressanta funderingar kring t.ex. kristen gemenskap. Han skiljer på organisation och organism, organismen måste leva. Döda lemmar faller bort ur organismen, men kan finnas kvar inom organisationen, namnet finns i församlingsmatrikeln.... 

---------------------

Det här skrevs på förhand, före ryska intrånget i Ukraina - borde finnas bannbullor...-

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar