Jag kom ihåg från dagmammetiden då en liten tulting plötsligt fick syn på sin skugga och blev så rädd. Det tog ett tag innan jag fattade vad felet var.
Minns också att vi som barn hade någon lek med just skugga, ett barn var inne i skuggan, av t.ex. ett hustak, och visade sin egen skugga och de andra utanför skulle försöka hinna trampa på skuggan.... Är det förståeligt beskrivet?
Söndagens första läsningen-text:
Jes. 55:6–11
Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Må den gudlöse överge sin väg, den ondskefulle sina planer. Må han vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom, vända om till vår Gud, som alltid vill förlåta.
Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer. Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.
Följande vers i Jesaja låter riktigt trevlig också....
Skuggan visar ju i alla fall att jag finns.
Dessutom att det finns en stark ljuskälla. Skuggan syns ju inte då det är mulet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar