Fast ängen jag skulle gå över såg inte så inbjudande ut, lite väl mycket vatten, och var det helst fruset - jag testade inte utan letade efter en omväg och hittade nog en stig som gick genom skogen. Finns många stigar där, tänker att där finns nog rikligt djurliv.
Den fallfärdiga ladan med de fint av tidens tand (tidens tand behöver tydligen ingen tandborste?) färgade brädorna hittade jag ändå, om än från ett annat håll än jag brukade. Den hade fallit i något skede. Men också i ålderdomen vacker på sitt sätt.
Sen letade jag mig längs en traktorväg ut mot vägen, någonstans borde den ju komma ut. På vägen träffade jag ett bistert troll, åtminstone såg jag ett ansikte då, inte så tydligt numera.
Började fundera på troll. Så som jag tänker troll, just som stora stenbumlingar som ser ut som troll. Trollen jag minns från sagorna förstenades om de inte hann krypa ner under jorden innan solstrålarna träffade dem.
Men lite farliga var dom och trolltagen var inget positivt. Inte förtrollad heller.
Men däremot förtrollande låter positivt...
Numera finns väl troll bara som mumintroll här i Finland, de är ju trevliga på alla vis.
Sen finns ju nättroll - de är inte så trevliga.....
Men sen tyckte jag det räckte för mig och vandrade till huset, som var för kyligt att sätta sig ner i, bara att börja elda där också, men så småningom blev det varmt. Då var det dags att åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar