Då är ju frågan den, ska man försöka bli först eller ska man försöka bli sist då? Alltså den som försöker bli sist, försöker egentligen bli först? ...och hur blir det då? (1 Kor 9:24-27 är lite inne på samma ämne, och också Luk 22:26-27)Petrus sade till Jesus: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?” Jesus svarade: ”Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.”
Vi har haft barnbarn på besök. Där är det också tävlande, både på skrinnskobanan och i pulkabacken. Vem kommer först, vem kommer längst. I alla fall konstaterade jag att den som inte hade smarttelefon åkte/lekte mer - jag åkte faktiskt inte alls. Allt har/tar sin tid
Om man åker till skridskobanan klockan nie på lördagmorgon, är det ganska så lite folk där. Sen togs en liten paus och sen åkte vi till pulkabacken, där rymdes vi nog också, om än vi nog såg folk. Sällan man är ute så mycket samma dag.
Idag körde det bilar i massor (alltså inte massor, men mer än vanligt) förbi vårt fönster (är det månne pilktävling?) och jag tänkte, med tanke på texten, då är det ju också det att ta i beaktande om det finns parkering för alla bilar. Den som kommer sist kan bli utan parkering.
Fast till himlen kommer man inte med bil. Jag kan inte tänka mig bilar vid 'världens återfödelse' heller...
Kör försiktigt! Och akta er för svaga isar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar