Kom mig att läsa ett blogginlägg, som indirekt också handlade om änglar. Jag tyckte det var läsvärt.
Jag har själv funderat lite i de banorna på senaste tiden. Men mera i imperfekt och minns de gånger då det bar sig att man var på sådana kristliga möten där det ofta under bön förekom fallande.
Då också funderades det mycket kring vad fallandet var för något.
Själv har jag kommit på mig själv att längta till den vila och den sköna känsla som fanns, då man/jag hade fallit.
En sång också från den tiden tror jag:
Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.
Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar