Trevade mig ner till vardagsrummet, förstås via wc:t, och satte mig i mörkret i soffan. Småningom kom katten och satte sig i famnen och spann.
Så småningom vande sig ögonen vid mörkret (efter wc-besöket då nog lampan var på). Det är inte helt mörkt. Grannens julgran lyste och andra grannens ljusslinga var inte heller släckt. Faktiskt syntes också stjärnorna (inte julstjärnorna utan de riktiga) genom fönstret.
Klockan tickade svagt. Timern vi har på adventsljusstaken knäppte till varje gång den gick förbi ett hack. Skarvsladdens brytare lyste svagt under soffan och med jämna mellanrum blinkade brandalarmlampan. Det händer mycket som man oftast inte märker.
En av texterna för tredje söndagen i advent handlar också om natten:
Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. (2 Petr. 1:19-21)
Så småningom hann själen ikapp efter gårdagens jobb och efterföljande julfest, så då kunde jag sova igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar