blott en dag

Ibland kommer de, de där oförhappandes resorna till gamla minnen och andra tider. Såg den julprydnad som finns på bilden i ett fönster och sådana hade vi hemma då jag var liten. De finns nog inte till försäljning mera, varför det?, de var ju fina. Hängde i gardinstången och rörde sig sakta då värmen från elementet steg upp - eller då det drog från fönstret?

Sen av någon anledning kom jag att tänka på LappLisa. Barnatro.(klick)

Min farmor, då jag var liten bodde i ett rum hos oss, med egen kokmöjlighet och eget vatten. Gungstolen var mest central i rummet. Och där satt hon ofta och jag satt ibland på karmen och vi sjöng ur Sionsharpan. Nu minns jag inte vilken sång ur boken det var, men en av dem var skriven av Lapplisa då. Nuförtiden tror jag det nog står ett annat namn som upphovsman. 'Din är jag än' var en sång vi sjöng och 'Jag har inga sorger i världen' och givetvis 'Blott en dag' (Jag hittade inte min Sionsharpa så jag hade kunnat kolla.).

Jag frågade farmor, om jag minns rätt, vem Lapplisa var. "Det är nog jag." svarade hon, jag sitter ju jämt och lappar och stoppar strumpor.

Det är en glädje nog att kunna sy, lappa och stoppa så det blir helt igen och kan användas på nytt en tid igen. Ingenting som används håller ändå för evigt.

Jag vill minnas att det var det som var det svåra med de där pyntet, hur man skulle spara det och igen öppna opp spiralen nästa gång utan att det gick sönder. .