Fotot är taget för någon vecka sedan.
Jag har försökt täcka över till frostnätter, men nu sista frostnatten glömdes det bort, så nu är det väl nog gonatt.
Söndagens andra läsningen-text:
Kol. 1:19–23
Gud beslöt att låta all fullhet bo i Sonen och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.
Nu får man vänta på nästa vår och se om violerna har fröat av sig och om jag ev. också får frö från sammetsblomstren.
Av förekommen anledning (grattis!) och föregående inlägg kom jag att tänka på bilden jag såg på fb, en ålderstrappa. Den var utformad som en rutschbana. Man klättrar upp och sen får man rutcha ner. Hängde upp mig på att det ju inte är roligt att rutscha i den åldern (?), men fort går det ju nog.
Men "Han skall låta er
träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga...." säger ju nog att det finns en fortsättning sen också när man kommit ner från rutschkanan/ålderstrappan, då man stiger in i tidlösheten/går ur tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar