söndag 3 november 2024

på väg

liten väg, stor väg, båda behövs
Fotot är från en cykeltur 2-3 veckor sedan. Finns nog inte så mycket löv kvar nu.

Söndagens andra läsningen-text:

Rom. 13:1-7

Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.
Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.

Det är därför vi betalar skatt, för att också hålla igång behövliga vägar. Sen är ju en möjlig fråga, behöver vi alla dessa vägar....?

Känns nästan som en kättersk tanke, men om vägarna blev/är "dåliga" så kör nog gemene man saktare också, eller ett möjligt sätt att hålla ner farten....?  Nej, det är nog bara jag som inte tycker det är klokt när de lappar vägarna, men bygger farthinder/gupp också. 

Kommer ihåg någon som berättade att då i början så tilldelades hemmanen olika vägavsnitt de skulle sköta om. Då kunde vägarna se väldigt olika ut, beroende på hur mycket de olika hemmanen satsade på att hålla vägarna i skick. De skulle skötas med grus och sladdningar. Undrar om jag minns rätt....?

Fotots grusväg går parallellt med riksåttan, så trafiken hörs.

Texten är Paulus brev till de kristna i Rom. Där han själv och många kristna med honom, blev dödad av överheten, ändå...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar