Annandag påsk andra läsningen-texten:
Apg 10:34-43
Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.
Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.
De hängde upp honom på trä och dödade honom, men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." (Folkbibeln)
Om man läser hela kapitlet får man veta hur Petrus kom till den slutsatsen.
Duken som Petrus såg kom från himlen.
Bildens ved (från skogen) bestämde sig för lägga sig med ett brak, bara så där apropå. Tur att ingen var just där just då.
Fick via fb se en bävervideo, där de gnagde av ett träd. Den visade att de lyssnade till trädet och visste att nu faller det snart, men var kanske inte så säker på vartåt det faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar