 | ||
| vintervita fötter på en första session i gräset |
1 Joh. 4:16-21
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.
-----------
Har läst en bok Åsa Liabäcks Tills sommaren kommer. En bok om att komma sams med sina närmaste, i det här fallet grannar. Alla har sina problem, men ibland kan det kännas lättare att också berätta om dem.
Undrar om det var för barfotastunden före midsommar, som temperaturen blev så hög till midsommaren...?
Tog ett mannakorn: 1 Petr 2:11-12
Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
I dessa dagar talas det mycket om kärlek, men det tycks som om man måste skilja noga på köttsliga begär och Guds kärlek, allt är inte kärlek och allt är inte nyttigt...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar