Jag hittade på vår uthusvind flera fjärilar som febrilt försökte sig genom fönstret ut. Fönstret gick inte att öppna, så jag fångade dem försiktigt i handen (månne det kändes traumatiskt för dem?) och släppte dem närmare dörren så de skulle leta sig till det ljuset och komma sig ut.
Söndagens andra läsningen-text:Hebr. 11:2, 13-19
För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd.
(v. 3-12)
I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar att de söker ett hemland. Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de ha återvänt dit. Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem.
I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena och till vilken Gud hade sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. Han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka.
För att få veta vem "alla dessa" är kan man läsa verserna 3-12 också.
Det finns nog många "fönster" som visar härligheten men hindrar folk att komma hem, när de söker sig till det som ser ut som ljus.... De måste hitta dörren för att komma ut.
-------
Har läst Catherine Cooksons Gycklarens dotter, en gripande bra skriven roman om olika människoöden, olika hem.
I biblioteket hittade jag Gustavson&Ventus Den som offrar sig. Jag gillar inte kriminalromaner, befästes i min tro.
Men det är en som har offrat sig och det offret, han som dog på korset och uppstod, det räcker att ta emot för att hitta hem/ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar