färskvaror

Jag läste någonstans på nätet att det är kort livstid på bloggar och bloggportaler. Så om det nu blir någon fortsättning, så fortsätter jag här från www.bloggen.fi/eresa. Jag tycker tecknen tyder på att det börjar närma sig slutet med den portalen. Men de gamla inläggen får vara kvar på eresa-bloggen, de är nog kanske också färskvara.

Jag kom mig för att gå i tunnlarna på jobbet igår. Bra att ibland uppdatera sig på hur de går, så man inte helt slarvar bort sig. Det kommer tydligen nya tunnlar hela tiden, då de ju alltid håller på med något nybygge. Tunnlarna ingår ofta i mina (mar)drömmar och jag hittar inte tillbaka dit jag ska. Pga arbete är de plötsligt stängda och man måste gå omvägar och så kommer jag helt fel - alltså i drömmarna.

Jag skulle på pensionärskaffe och jag hade sökt i mina gömmor, har för mig att jag skrev upp då någon (jag minns inte vem det var) bloggat om en dikt som började med "Gud som haver barnen kär, se ock till en pensionär". Jag tyckte den skulle ha passat så bra åt pensionären, men jag hittade den inte. Den hade tydligen gått ut - ur mitt minne.

 Senaste bok jag läst är Mel Taris bok: Som en mäktig vind. Den handlar om väckelsen i Indonesien på 60-talet. Fantastiska berättelser, men som jag nog kan tro på, jag tycker jag känner igen Guds handlande där. Min undran efteråt blir: Hur ser det ut där nu? Vad har det blivit av väckelsens folk?

Jag tror knappast att den som en gång mött Gud i väckelsen kan glömma, men på något sätt ändrar nog någonting längsmed, då man går vidare med Gud. Man börjar gå i gamla fåror i stället för att gå med Gud, han som sade: Se, jag gör allting nytt. Hela tiden behöver jag nåden, korset, Jesu frälsningsverk...