ereså

Psb 269

Klippa, du som brast för mig,

låt mig gömma mig i dig.

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

för min synd och lagens hot.

Med min fromma strävan jag

aldrig fylla kan din lag.

Om jag ej i nit blir matt,

om jag gråter dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dig jag frälsning har

Intet kan jag giva dig.

Till ditt kors jag sluter mig,

naken dig om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du,

i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag skall dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mig,

låt mig gömma mig i dig.

En dikt