tisdag 30 augusti 2016

hemma - eller helt borta?

Inte helt vanlig syn heller!
Jag har bott hemma hela mitt liv - så kan man nog säga. Kanske förutom de åren jag studerade, då jag som underhyresgäst bodde i ett rum och fick använda kylskåpets ena hylla och en platta på spisen, då resten av familjen, som hyrde ut rummet, använde resten av lägenheten. Sånt förekommer väl inte mera? Men det gick också bra.

På nuvarande ställe har vi bott ca 28 år. Och ändå var jag i kväll till en hamn några - 10? - kilometer bort som jag inte sett tidigare. Jag har nog kört den vägen förr. Man svänger ner på en väg och så är hamnen där. Men tidigare då jag kört den vägen har jag varit på väg längre bort och alltså inte alls observerat att där är en hamn vid sidan av vägen, bara att där finns en bro. Men där är den. Nu vet jag det.

Började fundera: Vad är det som definierar hemma(hamnen)?

hemma

söndag 28 augusti 2016

må gott

...men har hon något namn?
Själva blomman är oansenlig. Men det syns att blomman/hela plantan trivs. Hon har fått en bra plats med mycket ljus åtminstone över sommaren och det syns på bladen att den trivs. Är månne blomman det lilla tacket?

Tyvärr måste hon ge sin plats åt den stora Kina-rosen då hon kommer in från sin utevistelse. Kina-rosen passar inte någon annanstans i huset.

Dagens text (Luk 17:11-19) handlar om de tio spätelska varav bara en kom till baka och tackade Jesus då han blev frisk. Blev inte alla friska?, frågade Jesus.

Jag har lite svårt med texten för de andra som inte vände om, de gjorde ju bara som Jesus sa de skulle: Gick och visade opp sig för prästen. Men det är tydligen också rätt att skjuta opp det för att hinna säga tack och lova Gud...?

Vi mår bättre då vi är tacksamma för allt det vi har, i stället för att se på allt som inte gick så som vi ville. Lova Herren min själ!

lördag 27 augusti 2016

makas

Bönhusbänken är nästan full - av pelargonor. De blommar vackert, men började bli lite torra i jorden och lätta i krukorna märkte jag lite senare på dagen då blåsten for iväg med krukorna.

Med det skulle ju nog rymmas in någon till, eller borde det då lämnas plats, så att det alltid ska finnas plats för en till?

Minns att ordet hette "makas åt de" då mamma skulle in mellan korna i båset och sätta sig med mjölkpallen.

Det finns en plats i en stor trygg famn,
som är bara bara min.
Den dagen jag döptes skrev änglar mitt namn
i himmelen in.

Det finns en plats i en kyrkobänk,
som är bara bara min.
Där är jag i lärjungakedjan en länk,
glad går jag ditin.

Det finns en plats vid ett nattvardsbord,
som är bara bara min.
Till den finaste festen som finns på vår jord
får jag komma in.

Det finns en plats i Guds paradis,
som är bara, bara min.
I kören av änglar som sjunger hans pris
skall jag stämma in. (Psalm 188)

måndag 22 augusti 2016

nr 100

Det blev återigen dags att knyta ihop.

...inga Hymens band, men mattfransar.

(Tog länge innan jag förstod varför hymen i korsord oftast blev acne/akne.)

Så nu har jag friserat mattfransar. Inga konstigheter, det kan jag inte med, men jämnat ut så de är någorlunda lika långa.

Från boken om Stormskärs-Maja lärde jag mig att av tafsarna (?) som lämnar skulle man stöpa ljus för vinterns behov. Undrar om det skulle funka mera med nutida material? Dessutom borde de ju nog tvinnas på nåt sätt då...

Det var inlägg nr 100 på den här bloggen, borde man börja knyta ihop?

söndag 21 augusti 2016

tankning

Hittade en främmande fågel - nej, fjäril i trädgården igår, då jag gick från ett ställe till ett annat. Den ville inte riktigt visa hur den ser ut åt kameran. Jag hade gärna fått en bild med teckningen för att kunna söka ett namn på den. Det var inte en påfågelöga och inte en sorgmantel och inte heller nässelfjäril. Det är ungefär de fjärilar jag kan identifiera.

Dotterns blomsteräng har lockat hit många fjärilar i år igen.

Dagens text handlar om den barmhärtige samariern från Luk. 10:25-37. "Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande." Och Jesu ord: "Gå du och gör som han.". Med det i huvudet och dagens finländska flyktingpolitik som drabbar de främmande fåglar som kommit till vårt land, så borde vi nog börja fundera.

Var kan man tanka medlidande?

lördag 20 augusti 2016

jag måste ju få visa...

Jag hade ju nog fått en bukett tidigare i sommar också, bilden har legat och väntat att få visas...

Buketten var lite mindre, men inte mindre vacker för det.

Om jag minns rätt plockade jag många sådana då jag var liten. Det fanns i det vilda mera då att ta av längs dikesrenarna. Numera är det så ansat och klippt längs vägarna.

Givaren skötte väl om blomsterarrangemanget. Varje gång hon kom på besök bytte hon ut de som hade vissnat och hämtade nya och gav vatten. Men så blev det för långt mellan besöken och farmor kom inte ihåg att vattna och då blev det så här.

Jag tycker det är en bild på att vissna vackert.

fredag 19 augusti 2016

någon som ser?

Jag fick mig en lite höstlig bukett. Sällan jag själv plockar in blommor, jag njuter av dem därute.

De flesta blommor är fina på utsidan, men vallmofröhuset är ju egentligen fin på insidan. Fast det ser man ju inte förrän man fått ta del av fröna och sått dem i en ny vårs jord och de fått gro och börja blomma.

Det fascinerande är egentligen då de stått och torkat en stund och "öppnar taket". Då ser det ut som småsmå fönster under "taket", ett litet hus.

Är det någon som tittar ut?

söndag 14 augusti 2016

effata

från semesterresa någonstans i Finland

Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.” (Mark. 7:31-37)
 Gäller också mej?

Ibland förmaning, ibland tröst, men ibland måste man också ryta till....

torsdag 11 augusti 2016

Maja

gammal bild
En till bok som jag hastigt måste läsa igenom var Anni Blomqvists Maja om Stormskärs-Maja. Den kom sig också sådär apropå till oss. Hastigt måste jag läsa, så jag skulle kunna lämna den och inte fundera på väder och vind på sjön och allt som kan hända ute till havs eller på någon holme utan möjligheter till kontakt hit eller dit. Jag är stor vän av sjön, men bara om jag själv och mina nära och kära också befinner sig på landbacken i säkerhet (?). Då är det nog fint att se på sjön.

Jag håller helt med dem som skrev: "Det bästa sättet att ta itu med körning i grov vatten är att undvika det."(klick)

Fast då fortsätter ju texten: Innan vi går på vattnet.... Och det skulle ju nog vara intressant att kunna, så där också sommartid...

söndag 7 augusti 2016

kvackkvack

O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig! (Psb 352)


Man kunde ju tro att det är för att det har regnat så mycket som vi har grävt ett dike på vår gård. Det är det inte. 

Men i diket hittade jag, egentligen barnbarnet, en groda. Och det har jag inte sett på vår gård förr. 

Först nu när jag skulle tänka på dagens text så kom jag på att det ju kunde vara den som jag släppte ur  mig häromdagen, då jag inte orkade tänka innan jag pratade...

"Man borde tänka vad man säger, så man inte säger vad man tänker" eller hur det nu var....

Grodan blev i alla fall hjälpt upp ur diket, in i det fuktiga, långa gräset, där hon kanska klarar sig undan katten.

lördag 6 augusti 2016

lite råddigt både här och där


Eftersom jag inte har så mycket att säga får bilderna tala för sig själv.
Det är ungefär min känsla efter första veckan i jobb efter semestern.

Bilden är alltså en vinda av något slags som lindat sig kring en solros. (Jag tog de frön jag hittade i skåpet och sådde i en gammal wokpanna.) Alltså lite rörigt.

Men det är väl bra motion för hjärncellerna, precis som vår kökskran som efter bytet (gjord av fackman) plötsligt har kallt vatten till vänster och varmt vatten till höger. Man måste riktigt tänka efter innan man tappar vattnet, men trycket är i alla fall ganska bra.....

Tankarna ringlar sig sakta framåt - eller bakåt?