Bönhusbänken är nästan full - av pelargonor. De blommar vackert, men började bli lite torra i jorden och lätta i krukorna märkte jag lite senare på dagen då blåsten for iväg med krukorna.
Med det skulle ju nog rymmas in någon till, eller borde det då lämnas plats, så att det alltid ska finnas plats för en till?
Minns att ordet hette "makas åt de" då mamma skulle in mellan korna i båset och sätta sig med mjölkpallen.
Det finns en plats i en stor trygg famn,
som är bara bara min.
Den dagen jag döptes skrev änglar mitt namn
i himmelen in.
Det finns en plats i en kyrkobänk,
som är bara bara min.
Där är jag i lärjungakedjan en länk,
glad går jag ditin.
Det finns en plats vid ett nattvardsbord,
som är bara bara min.
Till den finaste festen som finns på vår jord
får jag komma in.
Det finns en plats i Guds paradis,
som är bara, bara min.
I kören av änglar som sjunger hans pris
skall jag stämma in. (Psalm 188)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar