 |
| jag har ingen bild på någon orm... |
Kopparormen av Paul Hoffmann, utgiven 1958, alltså en gammal bok.
Den behandlade Israels barns vandring i öknen under Mose ledning. Så att säga satte mera kött på benen på händelserna än vad Bibeln gör.
Men jag är inte helt överens med författaren i hur folket gjorde då.
Jag kan inte föreställa mig att de då skulle ha använt Jehova, Guds namn som förstärkningsord. De hade fått budorden, bl.a. Du ska inte missbruka Herren din Guds namn. De hade dessutom sett vad Gud kunde göra för att få ut dem ur Egypten, delade på Röda havet så de kunde gå torrskodda över, ge vatten ur en klippa m.m. Herren var synligt närvarande hela vägen som rökstod på dagen och som en eldstod på natten.
Men visst, de var felbara människor, precis som också Mose, som inte fick gå in i landet då han inte hade gjort som Herren sagt då vatten skulle fås att komma ur klippan. Gud sade tala till klippan, men Mose var irriterad och slog på klippan. Vatten fick de i alla fall tillräckligt.
Mose fick inte komma in i det utlovade landet, men i dagens text (förra inlägget) var han med Jesus på förklaringsberget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar