allting har en ände...

Jag har avslutat en varp. Den sista matt-duken (trasmattinslag, men smal, som är tänkt att passa till en bänk man sitter på), alltså den första som kom ur väven. 

Jag hade mycket väft i bruna färgnyanser, de flesta av mina gamla collegetröjor, trikåtröjor osv. Bl.a. klädedräkten jag hade i jobbet för > 38 år sedan (den undre bilden). 

Då jag tittade lite slarvigt på den bilden (ögonen är inte vad de har varit och fotot av fotot blev visst inte så bra), så såg jag kofärger, min  hjärna fick det till kossor 🐮👵 innan jag kände igen mig.

Minns inte att någon egentligen skulle ha tyckt om färgen, men det bara beslutades att vi skulle ha en sådan dress på jobbet. Nuförtiden bär jag blått i jobbet, men den dräkten blir nog inte till mattväft någongång, åtminstone inte hos mej. 

Men tyget från den gamla jobbdressen kom till användning igen i ett annat sammanhang....

Söndagens första läsningen-text:  

Jes. 1:10-17

Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

Ord och inga visor! Det räcker inte med ceremonier.

Jesus kom och med hans hjälp kan vi sluta göra det onda och lära oss göra det goda. Och om/när det ändå blir fel, så finns det förlåtelse och nåd.

Kanske den nog blir använd duken, bara jag får knutit och bundit fransarna.

det behövde sotas

Jag brukar vara på jobb vanligen när sotaren kommer på besök. Men nu har jag rester av sommarsemestern. 

Men jag tog ändå till harvärjan (?) innan han kom och började på en ny mattduk i vävkammaren. 

Pelargonorna är tacksamma för att ha kommit sig innanför glasrutan. 

Söndagens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 26:12-14, 19

Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss. Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn. De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

 

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. (Folkbibeln)

Jag behövde nog läsa mer än detta i kapitlet och kapitlet innan, för att få något sammanhang. 

Folkbibeln och Bibel 2000 är också ganska så olika i översättningarna. "Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!" hade Bibel 2000 som översättning på andra styckets första mening. Det ska komma en dag då alla ska vakna.....

Vers 20 och 21 i samma kapitel lyder i Folkbibeln:

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Minns inte att jag skulle ha hört någon predika om den texten? 

Men ännu finns tid att sota de andliga rören...

 

 

 

en en

Det börjar bli sådana morgnar. 

Vackert, men man blir våt om fötterna om man går ut med crocs....

Svampar ploppar upp över hela gräsmattan. Flugsvampen borde ju plockas bort, men jag tycker den är fin, pryder sin plats. Det måste ju vara hennes (?) plats, då den kommer upp varje höst på ungef. samma ställe. 

Men varför ser spindelnäten så råddiga ut i blomampeln (wok-pannan)? Är de sönderblåsta och påbyggda/lappade?

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 16:11-19, 31, 35

Herren talade till Mose: ”Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.”
Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken. Och när israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: ”Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.” Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.”
Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.

Vad månne det var, mannat som kom varje morgon, så de fick äta varje dag, men inte gick att spara till följande dag? Ja, de fick enl. fortsättningen av berättelsen spara på sjätte dagen, så att de hade också att äta på sabbaten, då de inte skulle arbeta. Och då blev det inte dåligt följande dag. 

I dag skulle väl nog forskarna ha kommit på något sätt så att det skulle kunna sparas och säljas? Men frågan är ju om det sättet/medlet sedan skulle vara så bra....? Israeliterna levde ganska länge på manna.

--------

Mannakorn finns nog ännu, i alla fall kallas de så de små lappar med bibelord, som man kan ta och få ett bibelord för dagen/stunden. Numera finns de också på datorn, här (mannakorn.se). Där brukar jag kolla nog emellanåt, då jag vill ha "mat" för själen.

inte utan men med

Det kom en cyklamen till vårt hus. Tack för den! Den lyser upp. Passar bra ihop med det röda i jeans-lakan-mattduken, tycker jag. 

Jag har läst en bok: Betty Mahmoodys Inte utan min dotter. 

En skrämmande berättelse, särskilt som den är verklighetsbaserad. 

Det blev streckläsning i natt då det var så spännande på slutet. Och sen låg jag länge vaken. Så nu behövs det kaffe!

till glädje

Första satsen lingonsaft har satts i källaren. Det är den tiden nu. (Ifjol var det 26. september.) Lingonsylt har jag också kokat en sats. 

Ifall någon funderar så är det inte lingon på bilden. Såna lingon finns inte. 

Det är aronia, som jag plockade så mycket som rymdes i frysen, resten lämnade på busken åt fåglarna. De ska ju ha något att äta de också. Mera lättplockade bär än aronia finns knappast. 

Om någon undrar vad jag gör med aronia, så äter jag dem som vitaminpiller på morgonyoghurten, med havtornsbär om det finns eller rönnbär om det finns. Så jo, jag har också plockat rönnbär.

Söndagens första läsningen-text: 

Neh. 8:5-10

Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig hela folket upp. Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: ”Amen, amen.” De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket, som stod kvar på sina platser. De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.
Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.” Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. Och Esra fortsatte: ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.”

Det är nog en glädje att få höra Guds ord och få det förklarat för sig så att man förstår vad det säger. "Den glädje Herren ger är er styrka."