Det blev en höstlig bild. Egentligen fotograferade jag barnbarnet som klättrat alldeles själv upp på en lite större sten. Bilden är en bit av fotot.
Jag brukar säga att barn måste själv klättra upp, jag hjälper dem inte upp. De måste vara så stora att de klarar av också att komma ner.
Det jag oftast inte säger är att jag nog på så sätt kan hjälpa, om de inte kommer på något bra sätt att komma sig upp, så kan jag ge lite tips. Om du stiger på den och där, så....
Söndagens första läsningen-text:
Ps. 127:1-2
Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves. Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover.
Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt är en lön. Som pilar i hjältens hand är barn man får vid unga år. Lycklig är den man vars koger är fyllt med dem. De behöver inte skämmas när de går till rätta med fiender i porten. (Folkbibeln, v.1-2 svärtade)
Det tåls att tänka på i dessa tider. Vem bygger vårt land, är Herren med?
-------------------------
Jag har också läst en bok: Bibeln som roman - Guds bok av Walter Wangerin. En roman är en fiktiv berättelse, det gäller det att komma ihåg. Vissa ställen kände jag inte helt igen personerna, så som jag har föreställt dem utgående från min bibelläsning. Men ändå mycket tyckte jag nog var så som det står i Bibeln, men med tillägg för att få det till en roman/berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar