Tyckte jag kände mig så frisk efter flunssan, som i alla fall visade sig vara positiv för Covid., så vi var till gravgården och tände ljus före alla helgona. Det blev nog nästan för mycket. Konstig flunssa då man inte har feber, men är så trött? Folk fanns nog på gravgården men ingen vi kände och behövde prata med. Så det blev inte smittorisk. Hoppas den ger med sig....
Söndagens första läsningen-text
"morgonsolen redan strålar högt på blåa himmelen" |
Amos 4:(6-)12-13
Jag lät er gå med tomma magar i alla era städer och lät er sakna bröd på alla era orter. Ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, den som inte fick regn torkade bort.
Två, tre städer stapplade till samma stad för att få vatten att dricka, men kunde inte släcka sin törst. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Jag slog er med sot och rost Era många trädgårdar, vingårdar, fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Jag sände pest bland er som i Egypten. Jag dödade era unga män med svärd och lät era hästar tas som byte. Stanken av era fallna skaror lät jag stiga upp i er näsa. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Jag lät ödeläggelse drabba er, som när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
Därför ska jag göra så med dig, Israel, och eftersom jag ska göra så med dig, så bered dig att möta din Gud, Israel. För se, han som formar bergen och skapar vinden och förkunnar sina tankar för människan, han som gör gryningen till mörker och går fram över jordens höjder – Herren Gud Sebaot är hans namn. (Folkbibeln)
Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.(2 Petr. 3:14-15, Folkbibeln)
_________________
Har läst två böcker: David Åleskjaers Ennen sataa lunta helvetissä. På första sidan fortsätter meningen ...ennenkuin minusta tulee uskovainen! Men berättelsen gick vidare och han kom sig till att vandra med Gud, efter att ha gått genom mycken bedrövelse.
Den andra är Gund von Numers-Snellmans Kvinnorna på Larsvik. När jag närmade mig slutet började jag nog känna igen handlingen. Om jag kollade in de handskrivna siffrorna i biblioteksboken så hade jag läst den 1991, numret som stod som sista låntagare på papperslappen kändes välbekant på något vis. Kan man kolla sånt mera då det går via Fredrika.finna.fi?
------------------------.
Vi kom oss också att se film, då vi igen hade ärende till gravgården och staden: Klaus Härös Rakkaani merikapteeni som går på bio just nu. En film som tar fram många funderingar och känslor. Och för övrigt också är vacker att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar