Vi kom cyklande på cykelvägen för några veckor sedan och i diket mellan vägen och cykelvägen såg jag en boll.
Inte något bra ställe för en liten fågelunge. Så liten var ju skatungen inte men kunde inte flyga än i alla fall. En bit bort fanns hans bror.
Söndagens andra läsningen-text:
Rom. 14:13-19
Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för. Låt därför inte det goda ni fått bli smädat. Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor. Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen.(Folkbibeln)
Jag tänker att människohjälpen till djurriket ofta är stjälp, så vi gick därifrån innan de skulle av rädsla hoppa sig upp på bilvägen, där hade de nog inte klarat sig. Fågelföräldrarna brukar nog hålla sig i närheten och vågar sig bättre fram om vi är borta.
Lite senare fanns de inte kvar där i diket, men man kan undra vad som hade hänt?
-------------
Har läst Mons Kallentofts bok Vindsjälar från bokbåset. Ett försök att muntra upp en gamling resulterade i en fängelsedom och tre döda. Men det var ju en deckare - inte verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar