går över gränsen

En gång är det sista gången. Fast det kanske man inte vet då.

Bilden visar Misses sista promenad på utmarken. Det var i förrgår, innan valborgsmässoaftonens snö kom. Hon gick med försiktiga steg och lite irrande eftersom hon var både blind och döv. 19 år gammal var hon, skulle ha fyllt 20 i höst. Hon var resolut på väg bort från gården. Det fick hon inte, jag ville inte att hon skulle gå bort till skogen där vi inte skulle hitta henne, för att dö. (Jag tänker att det är katters sätt.) Så jag lyfte henne in igen.

I dagens text (Joh 21:15-19) talar Jesus om för Petrus hur han skulle dö. (Undrar om Petrus förstod det?)

"Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill."

Sedan sade Jesus: Följ mej!

På det viset är Jesus med både i livet och i döden, genom uppståndelsen i det nya livet. 

aprilväder

 

Så ser det ut idag, 26 april. ...och mera kommer det.

quasimodo

Quasi modo geniti lär söndagen av idag heta. Det lär betyda som nyfödda.

Jag kom mig på en cykeltur och hittade nog tussilago, några, också som nyfödda kan jag tänka mig. Lyser som solar bland de bruna fjolårslöven.

Dagens text (Joh. 21:1-14) är en väldigt bra beskrivning av den där känslan när livet har gått på i full rulle och hänt mycket och så plötsligt - vad gör vi nu? Lärjungarna hade levt väldigt nära Jesus hela tiden och nu var han borta. Den helige Ande hade ännu inte kommit - de kände sig ensamma.

Vi går och fiskar. Tillbaka till något gammalt och vant. Ändå fick de - ingenting.

Då var han plötsligt där ...

att räkna ned

 Nu har jag räknat ned.

- ett -
- två -
- halvvägs -
- två kvar -
- ett kvar -

Så räknar jag för att få simmat 500 m.

Dessutom har jag räknat ned till semestern. Nu är det ledigt några dagar.

På bilderna är det tvättmaskinen som häromdagen räknade ner. Sen blev det end, och det hade jag väntat på, så jag skulle få öppna luckan och hänga upp tvätten.

Den som väntar på något gott....

-

Som barn var det kul med The End, som kom i slutet på filmen man sett på i TV (som ju var ganska ny och ovanlig på den tiden). Det första engelska ord man lärde sig....

uppståndelse

en frusen blåsippa - inte min - söker sig upp i kylan

Vaknade tidigt i morse av att jag låg på något skarpt i sängen. Tog en stund innan jag förstod att kolla upp. En klädnypa? Brukar jag vanligen inte ha i sängen.

Jag sov en stund till efter att jag tagit bort den.

Vid uppstigandet tog jag mig en titt i klädskrubben - oj, vad har hänt här?

Dagens text handlar förstås om uppståndelsemorgonen, Joh 20:1-10, då Petrus och Johannes går in i den öppna graven och hittar bindlarna och huvudduken. Huvudduken ligger hoprullad på ett ställe för sig.

Jag vet ju inte hur det skedde, men jag fick intrycket att det inte var någon särskild brådska vid Jesu uppståndelse, då huvudduken var ihoprullad, Att det gick lugnt och sansat till.

Det som hade hänt i klädskrubben - och klädnypan i sängen - berodde förmodlingen på att vi hade haft fem barn, större och mindre, på besök. Och de hade lekt så bra på vinden, medan vi vuxna talade med varandra på nedre våningen.

påskglädje önskar jag er

Det här blev det påskpynt som blev av. Det är nästan mer än jag brukar ha, påsk pyntar jag inte särskilt mycket till. Grönt gräs och gärna gröna björkkvistar, fast i år blev det ju lärkträdskvistar.

Glad kom jag mej hem från skärtorsdagskvällsmässan. Prästen trodde på vad han predikade och det märktes. Dessutom började gudstjänsten med "Kom nära mig du mänskobarn, kom nära mig....", det var solosång. Men det kändes att det verkligen är så, Gud välkomnar oss nära sig, därför måste Jesus gå lidandets väg. Och eftersom han gick i döden för vår skull, får vi/kan vi komma nära Gud (utan att förintas).

Texten handlade om att Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Att bli ren/skär - som i skärtorsdag.

"de fattiga har ni alltid bland er"

Via ett loppis kom jag över en bok: Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf.

I dagens läge kunde det ha varit en blogg, med samhällsfunderingar däremellan vanliga dagboksanteckningar. Boken är bra, märks att det inte bara är en låtsas/fantasibok utan det är en städerska som har skrivit den. Känner igen många tankegångar och inte är det mycket som har ändrat egentligen. Den utspelar sig 1965-69.

gammal bild - men det hade ju kommit lite snö i natt också

Fast städerska skulle jag aldrig ha klarat av att vara och göra ett bra jobb. Jag ser inte smutsen särskilt fort, den stör mig inte. Det märkte jag då vi fick vara med på en Enjo-demonstration. Spisen behöver inte skina och inte heller diskbänken/hoarna hos oss.

Men de där många sorters olika starkare och svagare tvätt/skurmedel som finns idag är nog ett otyg. Och tydligen är sprutflaskorna särskilt farliga. Fick en sådan i handen av någon orsak, som då man använder den luktar så starkt klorin och jo, det fanns varningstext på. Men varför skulle man använda en sådan som man borde ha andningsskydd för att använda?

I boken skrev författaren för 9.4.1968 att hon skulle ha malmedel (det luktade inte heller så gott) för att peppra in vantar och sockor. Det har jag inte använt, om än någon enstaka malfjäril nog varje år synts, men inga mängder och inte alltför mycket har de ätit heller - eller kanske jag borde börja städa och kolla i lådorna? 

I boken skrev hon att hon var utan och hämtade från den nedlagda butiken, det fanns lite malmedel ändå kvar och förra butiksägaren bodde där ännu. Då jag var liten så fanns det ett medicinskåp i butiken i byn bredvid där jag bodde. Det var väldigt lyxigt då det gick att ringa och hämta ut medicin nästan när som helst, fastän butiken var stängd eftersom butiksinnehavarna bodde ovanpå butiken. Fast de började nog "moitta" på det förfarandet sen....

I dagens text (Joh. 12:1-8) är det också lite frågan om lyxigt och inte-lyxigt (och lukter). Ibland - nästan för det mesta - förstår vi inte hur lyxigt vi har det.

körsbärsträdet blommar

Efter tankar om lakan kan man ju fortsätta med vårtäcken...

Har sökt, men inte funnit så många där ute än. Myror, jo, svanar och tranor. Vid fågelbordet hittade jag igår domherrar och -fruar en hel hop, jag fick t.o.m. fina fotografier av dem. Det brukar vara svårt, de verkar ana att man siktar på dem med något fast man är bakom fönster. Sen visade det sig att kamerans minneskort inte var isatt, det satt i datorn sedan sist jag laddat ner, så inga sådana bilder fanns...

Domherrarna brukar aldrig komma till fågelbrädet förrän mot våren fast de så ofta avbildas på julkorten.

Vårtecken här inne är att nu är julen ut. Det är den gräns jag har att till påsk ska allt jul ut. Det var då jag skulle ta bort julduken som jag hittade blommorna. Jag hade tagit in lärkträdkvistar och någon körsbärskvist för några dagar/en vecka sedan och nu så blommade körsbärskvisten. Smått - jag kunde lätt ha missat dem.

öppen famn

ett foto från besöket på Tikanoja tidigare

Boken som nämns på fotot bredvid har jag inte läst, vet inte alls vad det är frågan om alltså. (Betyder kanske att jag inte borde säga något om det?)

Tycker i alla fall att den passar till dagens text:

Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,
lät mig finnas av dem som inte sökte mig.
”Här är jag, här är jag!” sade jag
till ett folk som inte åkallade mitt namn.
Ständigt har jag räckt ut händerna
mot ett tredskande folk,
som vandrar den orätta vägen
och följer sina egna planer,
det folk som öppet kränker mig hela tiden. (Jes 65:1-3)

Försökte kolla upp lite Jeanna Oterdahl (på nätet) och hittade en psalm hon har skrivit, psb 327:

O du som ser, o du som vet
vart stackars väsens hemlighet,
som också vet, långt mer än jag,
mitt väsens natt och dag,
tag allt jag äger i din hand,
bränn slagget med din renhets brand,
och låt mig leva i ditt land,
min Fader och min Gud.

Här (klick) finns också tankar som lite tangerar.