I dagens läge kunde det ha varit en blogg, med samhällsfunderingar däremellan vanliga dagboksanteckningar. Boken är bra, märks att det inte bara är en låtsas/fantasibok utan det är en städerska som har skrivit den. Känner igen många tankegångar och inte är det mycket som har ändrat egentligen. Den utspelar sig 1965-69.
 |
| gammal bild - men det hade ju kommit lite snö i natt också |
Fast städerska skulle jag aldrig ha klarat av att vara och göra ett bra jobb. Jag ser inte smutsen särskilt fort, den stör mig inte. Det märkte jag då vi fick vara med på en Enjo-demonstration. Spisen behöver inte skina och inte heller diskbänken/hoarna hos oss.
Men de där många sorters olika starkare och svagare tvätt/skurmedel som finns idag är nog ett otyg. Och tydligen är sprutflaskorna särskilt farliga. Fick en sådan i handen av någon orsak, som då man använder den luktar så starkt klorin och jo, det fanns varningstext på. Men varför skulle man använda en sådan som man borde ha andningsskydd för att använda?
I boken skrev författaren för 9.4.1968 att hon skulle ha malmedel (det luktade inte heller så gott) för att peppra in vantar och sockor. Det har jag inte använt, om än någon enstaka malfjäril nog varje år synts, men inga mängder och inte alltför mycket har de ätit heller - eller kanske jag borde börja städa och kolla i lådorna?
I boken skrev hon att hon var utan och hämtade från den nedlagda butiken, det fanns lite malmedel ändå kvar och förra butiksägaren bodde där ännu. Då jag var liten så fanns det ett medicinskåp i butiken i byn bredvid där jag bodde. Det var väldigt lyxigt då det gick att ringa och hämta ut medicin nästan när som helst, fastän butiken var stängd eftersom butiksinnehavarna bodde ovanpå butiken. Fast de började nog "moitta" på det förfarandet sen....
I dagens text (Joh. 12:1-8) är det också lite frågan om lyxigt och inte-lyxigt (och lukter). Ibland - nästan för det mesta - förstår vi inte hur lyxigt vi har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar