söndag 19 maj 2019

det vete fåglarna

Vi var på väg hem efter jobb och en timme i simhallen. Plötsligt är det något som kryper på chauffören. En liten nyckelpiga.

Hon (finns säkert han av dem också?) har ju ingen framtid i bilen, så jag plockade upp henne på fingret och öppnade fönstret så att hon skulle få flyga ut i det fria. Nyckelpigorna gör ju bra nytta utomhus. Men se det ville hon inte, utan hamnade på fönstrets överkant och höll sig väldigt bra fast i fartvinden.

Så småningom fick jag henne lirkad på fingret och viftade lite med handen för att hon skulle flyga iväg (undrar vad mänskorna i bilen som kom efter trodde jag gjorde?). Vad blev det av henne, hur gick det? Det vete fåglarna....

Av någon anledning kom jag att tänka på den bilden när jag läste dagens text (Joh. 16:5-15):
Jesus sade:
”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.
Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar