borttappad

Jag hittade en midsommarkrans dagen efter (?) som låg på en trappa och såg lite ledsen ut. Den plockades upp och sattes i vattentunnan och det räckte inte länge så såg den igen pigg och glad ut - så länge det varade.

Det var den dagens goda gärning...

Jag kan inte räkna dem alla, 
de prov på Guds godhet jag rönt....

Men det var inte egna gärningar som räknades.

Dagens text (Luk. 15:1-10):

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse: ”Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Det här är en liknelse som ofta berättats i söndagsskolan. Men den tiden tänkte jag mest på det borttappade, nu tänker jag mera på de nittionio, som fårägaren/Jesus gick från för att söka det borttappade...?

(Då i söndagsskolan gällde det också att räkna så alla barn var med och ingen blev borttappad.)