tantvarning

tantförståndet räcker inte alltid till

Vi kom oss på en tur till Tuuri. Har nog blivit ett par gånger vi varit dit.

Halvvägs konstaterade jag att jag nog inte skulle hitta dit, vet inte ens om jag skulle hitta hem, utan karta. Men jag satt ju bredvid chauffören så jag behövde inte hitta heller.

Plötsligt då jag inte riktigt känner igen mig, tycker allt ser så främmande ut, kör vi förbi en av de där större matbutikerna som finns utanför varje stad nuförtiden och det klickar till i min hjärna: Här borde det finnas grisar. Och ja, där står de ju betonggrisarna, som jag blev så glad åt en gång då vi körde här tidigare. Nånstans i min hjärna fanns bilden....?

I Tuuributiken höll julen på att smyga sig in, julgranar fanns redan klädda, men ljusen var ännu inte tända.

Bland godiset hittade jag ett hjärta, alltså inte ett sådant där vackert hjärta som man formar med händerna nuförtiden (jo, det fanns nog också på bilder i butiken), men faktiskt ett chokladhjärta, som var format som ett riktigt hjärta med blodbanor hit och dit. Vem vill äta ett sådant? Det blev nog kvar i butiken.

Dagens text (Matt. 22:34-40):

När fariseerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”

Här fanns också hjärna och hjärta och dessutom själ... Att älska med hjärtat känns bekant, men att älska med sin själ, hmm?, och med hela sitt förstånd?

                                                             det här hittade jag på fb (om det funkar att klistra in), fordrar också lite tänkande