blommade ända till igår, men i natt tog stormen den |
Fortfarande lika bra som förra gången jag läste den.
Och jag tror ju att Gud är densamme idag. Gud hör våra böner.
Såg på Vbl att biskopen varit och hälsat på i närheten. (Och måste ta av skorna, hoppas han hade hela sockor då, eller kanske han hade förvarnats.)
Minns att då jag gick i lågstadiet (eller var det i högstadiet, eller skriftskolan, minnet är inte vad det borde?) så var det biskop Karl-Erik Forssell som kom och hälsade på till skolan. Han såg ut som en biskop ska se ut, enligt mig. Faderligt lugn och trygg, men ändå med glimten i ögat.
Morgondagens text (Mark. 2:1–12):
Jesus kom tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln, bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”Jesus samlade mycket folk runt sig, som också hade åsikter om vad han kunde göra eller inte göra. Men han gick sin egen väg. Försökte nog förklara för dem varför, undrar om de förstod?
Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar