den som väntar på något gott....

ingen bild från grannstaden utan från vattentunnan. Barkbiten jag brukar
sätta i den för att småkryp ska kunna klättra upp på den och torka sig i solen
hade försvunnit, så jag lade dit en ny och denhär krabaten klättrade upp

Vi kom oss hux flux på en tur till den finska grannstaden tillsammans med några av de yngre generationerna. Och det hände sig att vi blev hungriga. Då kom jag mig plötsligt till det nya köpcentret, som jag inte tidigare sett och inte planerat att se heller. Där skulle vi hitta mat.

Där fanns mycket folk, fast det fanns ju nog rum också för mycket folk. Många olika små butiker  - faktiskt också sådana som inte finns i varje stad (läs Vasa, Jakobstad eller Nykarleby), såg det ut som.

Av någon anledning har jag alltid dömt ut SubWay oprövat, att det inte har bra mat, aldrig besökt detsamma någonstans. Nu har jag prövat det också. Det var riktigt gott med en salladstallrik!

Morgondagens evangelietext:

Mark. 9:2-8

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

På något vis kom jag att tänka att det var lite olika generationer där också. Alla på en gång.

"Detta är min älskade son. Lyssna till honom."

handel och vandel

 Vi kom oss på en liten tripp med husbilen.

Det blev inte mycket fotat med kameran, kanske inte heller så mycket sett av "sevärdheter". Det beror ju på vad man vill se.

Första bilden från första natten vid en sjö. Solnedgång. Det började med en solnedgång...?

Vi höll oss mest  på småvägar (de är många och av många olika sorter), där åker man i en trevlig fart, så man hinner se sig runt lite.  Faktiskt också en museiväg, den var krokig på alla de sätt.

Följande foto är från en mat/kaffepaus på en parkering vid en sjö. Det finns många små sjöar, vackra platser längs vägen. Min fundering var att "spindlarna" - heter de skräddare? - kan gå på vatten. Men kan de simma?

Sen tittade vi in på en del köpställen, en del köpställen fanns ute, där köpte vi jordgubbar att snaska på.

Det finns så mycket saker...

Kalle Anka i badet reagerade jag på - det var ju fel anka, men å andra sidan badade han i en pennis-slantar - inte i guldpengar.

Å tredje sidan så finns det inget smutsigare än pengar. Oberoende vad de används till, om man räknar dem för hand blir man väldigt smutsig. Det är väl därför de räknar med maskiner nuförtiden.

Faktiskt var vi inte till någon butik som inte tog emot pengar. Tankningen däremot gick nog bara med kort.

En butik vi kom in i visade sig lukta lite konstigt. Där fanns heller inga expediter eller kunder. Vi köpte inget där - faktiskt en butik som inte tog emot pengar. Bredvid fanns en arbetsplats där det brummade. På vägen ut såg vi lappen på dörren: Asbestsanering  (fast på finska).....

Men butiksdörren var öppen....

vitt, svart eller grönt/blått?

Vi tog en till husbilsnatt vid samma ställe som förra gången - det var ett bra ställe. (Som jag trodde jag hade skrivit om tidigare här på bloggen, men det hade jag tydligen inte! Det var på Instagram. Blir knepigt det här! Det är alltså en annan strand.)

Sen på väg hem for vi via en loppis där jag hittade en bok, lättläst sådan:
Varför växer gräset?  och 57 andra inspirerande berättelser att tänka till av Klas Hallberg och Magnus Kull. Bilden på framsidan är en man som klipper gräsmattan (med tanke på förra inlägget). På baksidan har en diversearbetare kommenterat att sedelärande historier är som buljongtärningar, i koncentratet finns en klok och närande soppa av livsvisdom.

Morgondagens evangelietext:

Mark. 10:17-27

När Jesus skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” – ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!” Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”

Nuförtiden har symaskiner - nyare sådana - oftast trådförare som för tråden genom nålen. Man är tacksam för det. Det har blivit lättare.

Fotot är taget från "vår strand med husbilen", med mycket zoom. Jag tyckte först att det var något fel med bilden. Men det är ju positivt. Tidigare var det alltid en hop vita fåglar efter Sverigebåten, de fanns inte nu. Något har blivit bättre. 

Men för att komma in i Guds rike behöver vi hjälp. 

bygge

Trodde jag hade skrivit om insektshotell här tidigare, men det var tydligen på Instagram (som jag också försöker förstå mig på)....

(Tydligen är namnet Instagram kommet från instant telegram och det är ju förståeligt. Fast vet dagens ungdom vad ett telegram är?)

Har fortsatt fundera på insektshotell.

Hotell är ju ett ställe man inte behöver städa på, hemma måste man ju ibland städa. Vem städar på insektshotell. Om det inte städas så ser det kanske inte så snyggt ut sen. En annan sak är väl att det är trevligare för insekterna, de trivs bättre om man inte städar.

På Instagram hade jag en likadan bild som här med texten att jag bygger insektshotell. Men jag tänker inte städa där. Inte ens då vi tar in veden använder vi någon borste - som jag läste någonstans att man skulle. Men jo - det blir skräpigt inne då man eldar med ved sen. Då använder vi borste på golvet. (Kan nog tänka mig att om man inreder med ved i öppna hyllor, som tydligen är populärt nu, då måste man borsta veden om det ska se snyggt ut och alla smådjuren borstas förhoppningsvis bort.)

Överlag tror jag insekterna skulle tycka om att vi inte höll så snyggt omkring oss. Alla dessa nuförtida stora gräsmattor, klippta av robotar, ser ut som parker i stan eller vid herrgårdar. Insekterna tycker om lite rishögar, högt gräs och vilda blommor, igelkottarna (som robotarna klipper/skadar om de går nattetid) tycker om rishögar/lövhögar. Varför så stora gräsmattor?

vem

Morgondagens evangelietext:

Matt. 16:13-19

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” – ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.”

Vi kom oss på sommarens första auktion och det var nästan som förritiden - fast det var en auktionsfirma som skötte det hela och då blir det inte sådär improviserat som auktionerna kunde vara förritiden. Men coronan syntes ingenstans. Mycket folk, mycket bilar. Ja, det var annorlunda: Bilarna var parkerade olika vägar på vägkanten. Förritiden skulle de alla vara vända åt samma håll.

Vi kom sent, så vi hann inte kolla in lådorna, vad som fanns i dem, men det som syntes var mest antikviteter, nog fina sådana, men vi är inga antikvitetshandlare utan mera sakanvändare. Alltså for vi hem ganska så fort, utan inköp. Blev nog billigast så.

Jag håller också på att läsa en bok: Fallet Jesus, fakta och indicier - en reporters personliga granskning. av Lee Strobel. Är inte färdig än. Den går mycket noggrant igenom fallet Jesus, är Bibeln trovärdig osv. På baksidan står det att han började undersöka som ateist, nu är han undervisande pastor i en församling.

Enligt den boken är frågan i texten en av de viktigaste: Vem säger ni att jag är? (eller Vems pojk e du?) (Simon Barjona kan tydligen översättas som Simon Jonasson.)

Kopplingen till auktionen är den att värdet sätts av köparen, hur mycket hen tycker varan är värd.

Jesus gav sitt liv för oss....

skada/synd

En dag är det slut.

Äppelträdet på bilden, hade fått något fel på stammen tidigare, barken sprack och lossnade. Har gett mycket äppel förr om åren, men i år orkade det inte mera få gröna blad, så....

Morgondagens evangelietext: 

Joh. 8:2-11

Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Ett äktenskapsbrott på bar gärning betydde döden. Men nu frågade de Jesus. Då gick hon fri, eftersom inte heller Jesus dömde henne. ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Men han sa inte att hon kunde fortsätta som förr.

Att fortsätta med det som räknas som synd är som att fortsätta skada stammen på trädet. Vi borde ju i ett tidigt skede kanske ha försökt - vet inte hur - rädda stammen från vad det nu var som skadade äppelträdet.

                                                                                     Här finns en intressant utläggning på ordet lagom (som ju inte finns i bibeln).

                  

                                                                                              Här finns en utläggning om rotad i Kristus, som jag också tyckte var intressant.

to be or not to be

Lupinerna är på tapeten - igen.

Eller egentligen så är de ju inte där (på tapeten), utan de är på Vasabladet. (Och nuförtiden så används nog inte Vasabladet som tapet - tror jag?)

Jag tycker inte de är så överväldigande mycket här än, så att de borde utrotas. (Är lupinerna utrotningshotade då om det besluts att de inte får finnas?) Vissa ställen längs vägarna, förra sommaren då vi var på utflykt, fanns det nog mera av dem, men det var bara på vissa områden, andra områden var de färre.

Men det positiva i kråksången (lupinernas vara eller inte vara) är ju då att humlorna tycker om dem och det är väl viktigt idag.

Dessutom måste det ju anses vara en god gärning att plocka dem längs vägarna till buketter, så länge de är fina. Buketten på bilden fick jag, någon annan plockade.

Då jag var liten plockade vi ofta blombuketter längs dikesrenen, prästkragar, blåklockor - det som vi hittade.... (och nej, lupiner fanns då bara i blombänkarna, om jag minns rätt.)