att välja

Äpplet hittade jag under äppelträdet, då jag plockade in äppel till en äppelpaj. Spåren avslöjar vem som hållit i det, smakat, men inte tagit någon bit. Ser ut som en glad gubbe. 

Eller som Viveca Dahl kommenterade i Vbl idag: Varför gubbe, kanske hellre gumma?

Fick mig i alla fall att tänka på kunskapens träd i bibelns skapelseberättelse. Det hänvisas till ibland i fb i debatten om covid19-vaccinets godhet eller ondhet/vara eller icke-vara.

Men om man tror på de videor som florerar en hel del på fb (om än de sägs vara nertystade/cencurerade) att vaccinet är farligt och en del av någon konspiration, så är det lika mycket en frukt av kunskapens träd. 

Det var meningen att vi inte skulle äta av det trädet, utan ta vår hjälp direkt av Herren. 

Mediciner är ju nästan alla gifter. De ska intagas vid behov i rätt mängd. För någon kan det vara den hjälp de behöver (t.ex.: "ta nu lite vin för din mage"), medan för någon annan är det direkt "döden" (t.ex. för alkoholisten). 

Morgondagens första läsningen-text: 

Rut 1:7-11, 14-18

Medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er.” (Enligt 5 Mos 25:5f hade änkor rätt att få sin försörjning garanterad genom att gifta sig med en bror till den döde mannen. Kommentar enl. Folkbibeln.)

Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.”

Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken.

Herren verkade både vilja och gärning i Rut, för att hans vilja skulle ske. Hon skulle bli ett led i det släktled som födde fram David - och Jesus.  

-

Jag har också läst en loppisbok: Henri Nouwens Djupt personligt och den var ja - djupt personlig. Hans Guds hjälp/tilltal under en svår period av ångest. Borde ha lästs mycket litet i taget, korta stycken med mycken eftertanke, men....

vänd om - tänk om

Som så ofta nuförtiden, gör jag något och sen en stund därefter, eller dagen därefter, börjar jag fundera: Blev det där rätt nu? 

Då är det bra om det går att korrigera. Ibland får man medge att nu blev det fel. 

Jag började fundera att om solrosen var vänd (alltså föregående inlägg) så som den var vänd, borde jag ha fotograferat den på morgonen. Det händer mycket sällan att jag går och fotograferar något innan jag far till jobbet. 

Alltså kontrollerade jag igen och nej, solrosen är vänd mot morgonsolen liksom på denna bilden, som är fotograferad med solen i ryggen. 

Att de vänder sig mot solen heter tydligen heliotropism.

Sen hittade jag också en annan länk som förklarade att solrosen vänder mot solen då den slår ut, men inte senare.  Men till det har de på sidan en bild med ett stort solrosfält där alla blommor vänder sig åt samma håll, har de slagit ut alla samma stund på dagen?

Söndagens första läsningen-text: 

2 Kung. 5:1-15

Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska. Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Naamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor: ”Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.” Naaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt. ”Far du dit”, sade arameerkungen, ”jag skall skicka med dig ett brev till Israels kung.” Naaman gav sig i väg och tog med tio talenter silver och 6000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. Han överlämnade brevet till kungen av Israel, och där stod: ”Med detta brev sänder jag min tjänare Naaman till dig, för att du skall bota honom från hans spetälska.” När kungen hade läst brevet rev han sönder sina kläder och ropade: ”Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär att jag skall bota honom? Ni märker hur han söker sak med mig.”
Gudsmannen Elisha fick veta att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, och han sände då bud och frågade kungen: ”Varför river du sönder dina kläder? Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.” Och Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elishas port. Elisha skickade ut en man till honom med denna uppmaning: ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad?” Förbittrad vände han sig om och gick. Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”
Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel. Jag ber dig ta emot en gåva av din tjänare.”

Naaman hade kloka följesslagare. 

Ps: Det kan ju hända att då förra årets solros rensades bort att den blev kastad på rishögen, i så fall så är jag kanske ändå skyldig till den?

ange läget

Jag har inte sått solrosor i år. 

I fjol försökte jag med klent resultat, någon enstaka hann blomma. 

Men någon har nog sått solrosor i alla fall, för på rishögen, där vi samlar ris som sen ska brännas, har det kommit upp flera stammar och en som blommar. 

Jag har läst en bok: Angelägna budskap av Sven Reichmann. Huvudtankar från några apostoliska brev. 

Den var bra, borde absolut läsas flera gånger. 

Där i en passus i slutet kom också en rubrik: Antikrist - ett signalement. Då jag jämför texten i boken med de texter som florerar i mitt fb-flöde just angående de sista tiderna, talet 666 och Antikrist, så är boken nog att föredra. Klara utläggningar, inget flum, vad står det egentligen i Bibeln. Vad ska vi fokusera på.

Solrosen vet precis var solen är - fastän det regnar. Ditåt vänder hon sig, solen ska hon hålla sig till. 

Om vi håller oss till Jesus och håller kontakt med honom, så leder han oss på rätta vägar och visar hur vi ska vandra med honom.

dom där

Vet inte riktigt hur det började, men i något  skede kom jag på att jag saknade sprattelgubbar bland leksakerna. Såna fanns ofta nog förr. Jag sökte i butiker, men det fanns inga. Försökte göra av papp, men då saknade jag klipsor (vad heter de de där som man sätter ihop A4-ark med, i de stansade hålen, så det går att bläddra med dem?). Såna fanns förr i varje matbutik, men inte numera. Det fungerade inte med ihopsydda knappar. Sen hittade jag nog i en större bybutik, men ....

Det fina med sprattelgubbar är att om man funderar varför den sprattlar då man drar i, i det här fallet svansen, så kan man vända och ser hur den fungerar, varför den sprattlar.

Det kan man inte med datorernas knappar. Plötsligt händer något fast man inte just alls tryckt någonstans, ibland händer ingenting fast huru man trycker på knapparna....?

På fotot ser jag nu också att kameralinsen borde putsas, få se om det blir av? Alltså en sån blev det, efter att jag fått se en modell. Gubben sågade ur faner. Jag målade med yoghurt och karamellfärg (!) och tuschade de svarta linjerna. Man tager vad man haver.

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 2:12-18

Herren Sebaot har bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter  i höjden och yvs, över alla Libanons cedrar, de höga och mäktiga, och alla Bashans ekar, över alla höga berg och alla mäktiga höjder, över alla stolta torn och alla branta murar, över alla långfärdsskepp och alla praktfulla fartyg. Då skall människans stolthet kuvas, hennes högmod kväsas. Herren ensam triumferar den dagen. Avgudarna skall utplånas.

Då den dagen kommer, förstår vi då vad som händer, varför det händer?

 

vad hjärtat är fullt av

kottarna är fulla av något som också rinner över - eller tårar?

Tack och lov har allting en ände! Första veckan på jobb efter semestern är slut och jag orkade med den. 

Sen kom jag mig till butiken, senare än vanligt. Fredagkväll är tydligen ungdomskväll utanför butiken här hos oss, dessutom börjar det vara sista fredagen innan skolan börjar, kanske? Det är spännande. 

Hörde, knappast av misstag, någon ungdom som kastade glåpord efter mig, då jag cyklade förbi. Det känns lika illa ännu, precis som i skolåldern. 

Det kändes efteråt som att jag borde ha stannat och frågat om han brukar säga så om och åt sin farmor/mormor också. 

Men det hjärtat är fullt av talar munnen.....?

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 18:20-32

Herren sade: ”Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det.”
Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. Och Abraham vände sig till Herren och sade: ”Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?” Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”

 Min första tanke var: Vem var det som klagade från Sodom och Gomorra inför Gud?

Sodoms synd var ju egentligen inte homosexualitet om än det fanns mycket sådant där, utan enligt Hes 16:49:

Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige.

 Det fanns tydligen nödställda och fattiga där som ropade.

Den snedvridna sexualiteten kommer sedan fram i följande kapitel i Moseboken, då männen i staden krävde att få "känna" de änglar som kommit till Lot. Men plötsligt hittade de inte dörren till huset.....

..........

Så har jag också läst en bok, som gavs i min hand av en vän på ett loppis. Björn Ranelid: Tusen kvinnor och en sorg. Skriva kan han, men handlingen var mycket sorglig, mycket otrohet och mänskor som blev sårade, mycket känslor. Men i alla fall har alla mänskor en historia att berätta, men finns det någon som lyssnar?

allting har en ände....

Semestern kommer till sitt slut, nåja, jag har en vecka i september ännu också. 

Det har bara blivit korta turer med husbilen i år. De heta dagarna bestämde att det skulle finnas badvatten i närheten. Skönt är det att få ett kvällsdopp innan man ska sova och sen också ett morgondopp. 

Men det är tydligen fler än vi som kommit på tanken, det har synts mycket husbilar på vägarna och vid stranden. 

Storsjöodjuret eller ormen på nästa bild fanns också på stranden, har funnits där länge. 

Flera sandslott hade någon byggt också - det var inte jag. 

Gläder mig att barn ännu bygger sandslott, det är inte bara dataspel som gäller. (Säger hon som sitter vid datorn och skriver?! Av någon orsak borde jag ha ett barn med mig för att få/kunna bygga sandslott?)

Söndagens första läsningen text, det första förslaget: 

Ordspr. 3:27-32

Neka ingen en skälig gåva
när det står i din makt att hjälpa.
Om du har något, svara då inte din broder:
”Kom tillbaka i morgon, då skall du få.”
Anstifta inget ont mot din broder,
som tror sig bo trygg i din närhet.
Tvista inte med någon utan fog,
med en som inte har gjort dig något ont.
Avundas inte våldsverkaren,
slå inte in på de vägar han går.
Herren avskyr den som är falsk,
men de rättrådiga har hans vänskap.

Den här texten skulle ju passa till förra inlägget.

Skrakfamiljen (sista bilden) som kom och "lekte" vid stranden vid solnedgången var också en källa till glädje. Vilken fart de hade när de jagade fiskar eller varandra? Men när mamma/pappa (?) ropade så kom de nog genast simmande på led och flyttade till ett annat ställe. 

På morgonen var det nog någon vit fågel som inte hade hunnit undan, resterna fanns på stranden. Någon hade fått sig ett mål mat.