tungans frukt

Fick äntligen tagit upp löken, tänkte glömma bort den. Men det blev ingen stor skörd. Fick ungefär tillbaka det som sattes dit. 

Men krusbär och hallon (trädgårdstypen) har jag fått äta så mycket jag vill. 

Fågeln på bilden, en nötskrika om jag sett rätt, uppenbarade sig på granngården och katterna var förstås intresserade. Han hade hittat ett nedfallet äpple och hackade frenetiskt i det. Annars har jag förstått att de äter cembratallfrön och cembratallar har grannarna på gården.

 Söndagens första läsningen-text: 

Ordspr. 18:4-8, 21

Människors ord är som djupt vatten
men vishetens källa en strömmande bäck.

Illa är att ta parti för en skyldig
och vägra en oskyldig hans rätt.

Dårens ord leder till strid,
hans mun tigger stryk.

Dårens mun blir hans fördärv,
hans ord en fälla för honom själv.

Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre.

Tungan har makt över liv och död,
de som kan tygla den får njuta dess frukt.

Tröjan på bilden hittade jag i en mattväftlåda inne i en plastpåse. Har nog några förslag vem och vad den varit till för, men hur den i så fall hade hamnat i lådan har jag ingen aning om. Det har förblivit ett frågetecken, de blir fler och fler för mig verkar det som....

Funderar att den där sista versen i söndagens text gäller också bloggen och övrig social media...., borde jag vara tyst?

Det här (klick) blogginlägget har också med ämnet att göra. 

"Tigga stryk" som uttryck har jag inte märkt att används så ofta numera (och bra så!), men kanske med andra ord?

faller-alla

Det blåste ordentligt för en vecka sen. Då jag kom ut såg jag det som syns på bilden. De fick ligga så tills stormen/ovädret dragit förbi. Jag tänkte: "När andens vind blåser...." (åtminstone för någon tid sedan var fallandet vid bön lite ett tecken på att den Helige Ande var närvarande, finns ju nog också bibelställen där folk faller inför Gud)

Den ena första läsningen-texten för söndagen: 

1 Sam. 17:37-45, 48-50

David sade: ”Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.”

Då sade Saul till honom: ”Gå. Herren är med dig.”

Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.

Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.

När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.

Krukorna har nog fallit också för mindre vindar, men då har det varit för torrt i krukan, så då har det hjälpt med mera vatten.  

När det gäller krukorna där inne (förra inlägget om kissekatterna) så kan man använda talesättet: Den som sig i leken ger får leken tåla. 

................

Har läst Magnus Malms Kännetecken, att söka Guds närvaro i en kaotisk tid, en bok från biblioteket. En bön han återkom till gång på gång var: 

Herre,
gå mitt ibland oss,
förlåt oss vår synd och skuld,
och gör oss till Din egendom. (2 Mos. 34:9)

Läste också snabbt igenom Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar om människor i krigets Afghanistan. Texten gillade jag, alltså välskriven bok, om än lidandet i krigets följd inte är något positivt. Men boken själv luktade illa, hade nog blivit vattnad någon gång och inte mått så bra av det. 

Vatten ska vara på rätt plats i rätt tid.....

 

lyssna

Ett halvt år har vi varit utan katt. Jag hade lärt mig att dammet lägger sig så jämnt överallt att man inte märker det (borde jag skaffa nya glasögon?) förrän man rör i det. Saker har legat kvar där någon lämnat dem.

Men nu är vi med katter igen. Hilding och Vilding (inte fastställt än, bara möjliga namnförslag), två kattungar har kommit till oss. Bakom kaminen och skåpen plockade de fram stora dammtussar, dammtussarna får inte sova i ro längre.

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 6:16-19

Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.” När jag satte väktare över er och sade: ”Lyssna till basunens ljud”, svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

Hör därför, ni hednafolk, och lägg märke till, du församling, vad som sker bland dem. Hör du jord: Se, jag ska låta olycka drabba detta folk, frukten av deras tankar, eftersom de inte har lyssnat på mina ord utan förkastat min lag.

Lite fundersamma var kattungarna nog första dagen. Reagerade på varje stolskrap eller annat ljud. Tills de lär sig vad som är varningsljud och vad som är vanligt ljud här, är det väl bra att reagera och ta reda på vad det betyder.

Jag lyssnar på "kurr, kurr" och hoppas på att inte höra en blomkruka åka i golvet....

en dag i taget

 

Då vi flyttade till vårt nuvarande hem, tyckte jag att alla här på orten hade ett lärkträd på gården (lite överdrivet nog), så jag tänkte att vi också borde ha det och uttalade det också. Så då fick vi fem lärkträdsplantor. Tack för dem. De har vuxit.

Söndagens första läsningen-text:

Ordspr. 14:21-22, 25, 31

Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
 

De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning.
 

Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom.
 

De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.

Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar.
 

Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
 

Vördnad för Herren är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
 

Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv.
 

Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
 

Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.

Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom. (Folkbibeln)

"De som tänker ut ont" heter i Bibel2000 "ränksmidare". Känner vanligt/ungt folk till vad det betyder?

Jag tänkte först på ränker för hästar och började fundera om det fanns en yrkesgrupp förr som smidde ränkerna, som väl var gjorda i trä?

 

Strecket på andra bilden hittade jag på gården och började undra  vem som har släpat vad just där. Sen satte jag foten mitt på och då märkte jag nog vad det var. En myrväg. De har varit och är flitiga.

Myrsteg på dagis är väldigt små och korta steg, men går nog också framåt.