den som lever får se

Hur det gick med vår björnbärsbuske skrev jag om i maj (klick). 

Nu i höst har den börjat blomma (bilden), finns nog ingen chans att den kan få bär ännu, tänker jag. 

Söndagens första läsningen-text: 

Job 19:25-27

Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. 

 

När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. (Folkbibeln)

Job hade väl nog gett opp om något gott liv under allt sitt lidande, om man läser hela Jobs bok. Han hade ändå det hoppet kvar av återlösning och att själv få skåda Gud med egna ögon, inte med någon annans. 

Sen i slutet av boken blev det ju ändå så att han fick igen dubbelt av allt han tidigare ägt, och en ny familj, hustru och barn och barnbarn. Han levde ännu 140 år till. Sen dog han mätt på att leva och fick väl då äntligen se Gud med egna ögon.  

Jag kom mig att se Fem biskopar från Arenan (klick), där berättade Erik Vikström om boken han skrev: Boken om Gurli, Uppenbarelser i sjukrummet. Jag har nog läst den länge sen, men mindes inte, så den plockades fram och är kvällsläsning just nu. Fantastiskt vad hon fick uppleva där hon låg på sjukbädden!

Omsorg - var inte rädd

Vi kom oss på en husbilsresa till Norrskata igen - blir det flera?. På vägen ner tog vi paus vid Lankoski (tydligen heter det Långfors på svenska!). Det fanns gott om vatten i forsen. Men klippan (?) under bron verkade nog klara av att dela på vattenmassorna till båda sidor.

 Söndagens första läsningen-text: 

1 Kung. 17:1, 8-16

Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

  

Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där. Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.  Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.” 

 

Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. (Folkbibeln)

Då jag kollat de andra gångerna jag skrivit om vuxenlägret på Norrskata (klick) så måste jag ännu  kolla om jag hade fotograferat den lilla tallplantan för den fanns ju  nog där ännu, trots att det fällts träd nästan varje år. Just vid sidan av vår husbil finns den, mellan björkarna som också finns kvar än.

Husbilen bar oss också ända hem, om än det känns som att vägen har blivit längre med åren. Gud har omsorg om oss, det tackar vi för. 

Bilden "varthän" vid sidan av texten (sidebar) är också från Norrskata länge sen, båten fanns inte kvar på den platsen mera, kanske någon annanstans. 

en plats i solen

Vilding

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 24:14-16 (temat är tacksamhet)

De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet: "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn." Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: 

Inte Odradek men en oggligronk
och en spindel

Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.

Rubriken över hela kapitlet är Den stora domen över hela jorden.

Verserna 14-16 verkar för mig som det lugna ögat mitt i stormen. 

Det fick mig att tänka på berättelsen från gammalt om tanten som var på ett kristligt möte och de andra mötesdeltagarna klagade på att det var ett så tråkigt möte, Hon sade: På min plats var det härligt.

....................

Har läst en roman från biblioteket: Blad ur höstens arkiv av Bo Carpelan. Och ja skriva kunde han, bra beskrivning av ålderdomen. Odradek, som han skrev om, fick jag aldrig klart för mig vad det är. Har via Google förstått att jag borde ha läst Kafka för att veta. Det fanns små ljusglimtar i boken, men den verkliga, uppståndelsen till en ny värld att hoppas på saknade jag.

allt har sin tid?

Vi kom oss med husbilen till Frank Mangs center på en bibel-, bön- och fastedag. 

De hade byggt om ett fähus till kapell med kök och samlingsrum, mycket fint gjort, blev snyggt, men ändå syntes det lite av ursprunget. Ingen dynga dock i dyngston. 

Kändes som att det var en avskild plats, avskild för Herren. 

Söndagens första läsningen-text:

1 Sam. 24:9-12, 17-21

David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen.När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 

Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 

................

När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.

David lyssnade till sitt samvete, om än det såg ut som att Gud hade gett Saul i hans hand. David visade barmhärtighet, ville ge Saul en chans, men tog Saul den...?

...................

Läst Jaga vatten av Ellen Strömberg. Det finns kiss- och bajsålder, kanske också en sån här "ålder"...?