torsdag 11 februari 2016

det lilla ljus jag har...

Jag är en användare. Man kunde ju säga brukare också, men på något sätt kommer jag då att tänka på ordbrukare och menar då såna som kan skriva bra och det gör jag inte, jag bara använder ord också ibland.

Jag tycker inte om att slänga saker som man kunde använda i stället. Om det inte går att använda dem som de är, så kan man kanske ändra dem till något annat. Som t.ex. mattorna jag väver av alla utnötta kläder som samlats genom åren, såna som är för nötta så Röda Korset vill inte ha dem mera.

Det har samlats, av någon anledning, också mycket ljus hos oss. Det kommer härifrån och därifrån mer än vi hinner använda. Men nu är det köpstopp på ljus tills vi har kommit till botten av lådan, har jag tänkt. Ljuset är nog tänt nästan varje dag på köksbordet, då någon sitter där. Staken, som ju inte syns så bra på bilden, är sådan att ljusen får brinna ända till slutet är det tänkt. Det ska inte ens lämna någon stump. Ja, förutom de ljusen som tydligen var självsläckande, de slocknade några cm från slutet och gick inte att tända igen. Såna finns tydligen också.

Och så detta ljuset, som tydligen är gjord för att rinna? Men då stumpen blir för kort så kan inte stearinet rinna i den här staken, så nu brinner ljuset med en pytteliten låga, som nog inte syns om lampan är på i rummet. Det är liksom ingen vits att bränna det till slut, risken är stor att det lämnar att brinna då man inte ser att det brinner. :)

Lågorna är många, Ljuset är ett...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar