ereså: precis som med så mycket annat

lördag 6 februari 2016

Jag har märkt fenomenet förr, så ock denna gång. Det som jag tycker ser så fint ut i vävstolen, blir något helt annat på golvet.

Men nu är det så, nu får jag leva med det som det är. Kanske fundera på något nytt projekt?

Psb 269

Klippa, du som brast för mig,

låt mig gömma mig i dig.

Vattnet, blodet som går fram

från ditt hjärta, o Guds Lamm,

låt det bli en dubbel bot

för min synd och lagens hot.

Med min fromma strävan jag

aldrig fylla kan din lag.

Om jag ej i nit blir matt,

om jag gråter dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dig jag frälsning har

Intet kan jag giva dig.

Till ditt kors jag sluter mig,

naken dig om kläder ber,

hjälplös upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du,

i din källa tvår mig nu.

Vid vart flyktigt andedrag,

och när jag skall dö en dag,

när till okänt land jag går,

när inför din dom jag står:

Klippa, du som brast för mig,

låt mig gömma mig i dig.

En dikt