fängelse

Där på andra sidan gallret skiner tydligen solen!

Vi vill den frihet där vi är oss själva, 
den frihet vi kan göra något av, 
 som ej är tomhet men en rymd för drömmar 
en jord där träd och blommor kan slå rot. 
 Guds kärlek är som stranden och som gräset, 
 är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

De ser inte alltför rädda ut?!

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla människor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem. (Psb. 553 /Anders Frostenson)

Den fanns inte i psalmboken då jag första gången sjöng den tillsammans med den grupp som höll morgonsamlingar i mellanskolan och grundskolan. Det var då det....