livet

Vaknade i nattens timmar och kunde inte sova. Så alltså sitter jag här framför datorn efter att ha tänt i spisen, vikit ihop tvätt, försökt göra allt tyst och stilla och inte prata med katten heller, eftersom det är natt och katten borde vara tyst på natten. Och också för att jag läst att man uppmuntrar till jamningar om man svarar på dem.

Hann inte med söndagens text på söndagen, så den letade jag efter på evl.fi. Hittade att dagen heter quasi modo geniti. Quasimodo för nog tankarna till något annat än nyfödd i mitt huvud. Men man kan ju vara nyfödd på många sätt, eller som nyfödd. "Tag emot helig ande" är väl också en nyfödelse.

Gårdagens mänskomöten började med en av de äldre, som berättade om en BB-resa för ca 60-70 år sen. Sen fortsatte de med en som var mitt i livet och till kvällen blev det småfolk med nattningar och kvällssaga - och alla har de nått att ge, yeah, yeah, yeah, nåt att ge....


Det är livet.

1.
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap.
Ännu han lever och är den han var.

2.
Stanna och vakna, tänk vad du äger,
icke i dig, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
icke i dig, men i honom du är.

6.
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma
tätaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar. (Psb 336/Rosenius)