Jag hör röster ibland, - nåja, inte på riktigt, men i mitt huvud. Jag hoppas och tror att det inte är mera än att det hör till det normala, men ändå.
När jag står vid spisen och rör i någon gryta, kommer det för mig: Hur kan du ha så smutsigt runt knapparna och plattorna på spisen! (med betoning på vissa ord). Ofta vid städning: Nää, nu fuskar du! Du ska inte fuska!. Så går jag där ute på gården: Men nog borde du ju rensa bättre i rabatten!. De anklagar mig.
Vissa åsikter vet jag precis varifrån de kommit, vem som någongång sagt något - inte åt eller om mig, men om någon annan, som haft det lika smutsigt, fuskigt städat som jag.
Jag hoppas och tror att de rösterna inte hör hemma i himlen. Där gäller "frälst utav nåd" för Jesu skull. "Du är du och du duger" (utan fortsättningen som jag tyvärr också har hört någongång, men inte vill föra vidare). Bl.a. så ser min tänkta himmel ut, frånvaro av det som jag uppfattar som ont. (Rent utan att för den skull kännas sterilt?)
Hur ser din himmel ut?
Man ser ju inte hur ängeln ser ut, men en aning får man nog från skuggan på gardinen och spegelbilderna i fönstret. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar