flitigt värre

För en vecka sen hade jag tagit in en häggkvist för det luktar ju så gott med en sån i huset. Men senare märktes det att det fanns levande varelser på den, så den åkte ut. Såna vill man inte ha inomhus. Inte heller på planterade buskar utomhus, där försöker jag nog mota dem med tallsåpsvatten. Enligt Wikipedia är det detsamma som att jag dränker dem. De kvävs. Få se om busken tar sig, det är varje år samma sak.

Nyckelpigor skulle vara bra att ha som motgift, men jag har nog sett bara någon sådan, inte många alls.

Det jag lämnade att fundera på var: Vem av dem är arbetsledare? Eller sitter han någon annanstans?

Gud hör dig

Via en vän som ville minska på sitt bokförråd kom boken 'Gud hör dig' till vårt hus, den är skriven av Ulla-Christina Sjöman och Kristina Fernström.

att vända sig mot solen...

Det märkliga när jag skulle börja läsa, så redan namnet på boken gav en väldigt fin känsla av trygghet, hemkänsla, vila. Och när jag läste så fortsatte det nog. Det är inget krångligt med Ulla-Christinas teologi/tro. Rekommenderas varmt.

Dagens text i gamla testamentet (Dan. 5:1-9, 13-17, 25-30) om då Daniel uttydde orden 'Mene, mene tekel ufarsin' åt Belshassar är lite också sånt som kan hända då Gud är med. Det var väldigt hårda ord han fick tyda dem till, kunde kanske vara lite skrämmande för Daniel om han inte hade trott så stadigt på Gud, och Belshassar dog följande dag. Men, innan dess hann han klä Daniel i purpur och utropa honom till den tredje i riket. (Trots att Daniel hade förutspått hans och rikets undergång!)

Det där att våga gå med Gud...

Här finns en som har talat om den nytestamentliga texten (klick). Ha en bra dag!

liv - nej - lut, jag kan inte leva utan dej

Och så gick veckan och så kom lördagen...

Det blev en vecka i förkylningstecken. Ond i halsen, host, host och snörvel. Men ingen feber så arbetet har fått sitt.

Riskerade dock inte att gå till simhallen och ta ut mig, utan tar det lite lugnt, tvättmaskinen surrar och jag ser på veckans bilder, som ju nog andas liv.

Särskilt kul är det med de små ekplantorna som jag fick i höstas. Vet inte än om vi har sådan jord som ekar trivs i, kan inte tänka mig det, men ändå så har nog två av plantorna fått fram gröna löv, så hoppas, hoppas.

Och bara det finns lite liv, så vet man inte vad det blir sen...

..........................Ludolf

vind och vatten

Efter att ha nattat barnbarnen och gett över åt modern, fortsatte vi på en minisemester med husbilen, måste ju träna för den riktiga semestern...

På vägen såg vi denna vackra älg bredvid vägen i skogen. Hon var inte alls rädd, så länge vi bara såg på henne, men sedan började jag sikta med kameran och så blixtrade det till. Hon tyckte nog att skottet gick väldigt tyst, men tack och lov förbi den här gången. Så älgade hon i väg med långa steg.

Så hann vi se en vacker solnedgång, med välbekanta siluetter i horisonten. Inte mycket till vind, men ändå så hördes nog det sköna skvalpet mot stranden. Vattnet var ovanligt lågt?!

Dagens text talar också om vinden:
Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden. (Joh 3:1-15)

Det behöver kanske inte alltid blåsa hårt?

soffpotatis behöver vatten

Klockan fyra på parkeringen vid jobbet. Jag sätter mig i bilen och känner efter hur dödstrött jag är, men nu är arbetsdagen slut.

Bilar irriterar, stolpar och vägmärken irriterar, häckar irriterar och också asfalt,  är ack så nödvändig, men ändå irriterar.

Men långt därborta syns vatten, och om fönstret är öppet och vinden ligger på därifrån så kommer havsvattendoft in.

En liten bit till måste jag orka och klara av, sen är jag hemma.

Där finns också vatten, men bara i kranen och vattentunnorna, hoppeligen. Men också en soffa att slänga sig på.

en bra dag

Efter en arbetsdag, lite längre än vanligt och efter den simning i simhallen och mat sen ovanpå detta, så sitter jag och halvsover framför datorn. 

Precis som Misse sitter och sover på vardagsrumsbordet, hon är ju med i alla fall. Precis som jag...

På Kyrkpressens sida fanns ett inkast (klick) som är värt att fundera lite kring. Jag tycker att det är ganska bra mitt i prick.

Jag har alltsomoftast retat upp mig på filmsnuttarna som ploppar upp på fb-sidan ibland, typ: Hon gick ut genom dörren, men se vad som hände då! Men förhoppningsvis håller de på att minska, då jag inte hittade dem nu då jag skulle söka efter dem för exempel.

Det kanske hör till åldern - min alltså - då man kommer till den slutsatsen att det egentligen är bäst då det inte händer något särskilt. Det att dagen gått sin gilla gång, så som den brukar, är något att tacka för. En vanlig dag är en bra dag.

Fadäserna, missarna, krockarna som ju ändå händer ibland, dem vill man ju helst glömma...

det är den tiden nu

 Efter mycket kalaserande fortsatte vi vår färd och vaknade måndagmorgon upp med denna granne utanför vårt fönster.

Det är den tiden nu.

Började nog fundera på vad det var för ett ställe med så mycket stenar med snören runt. Har maffian sitt säte här och mycket som ska gömmas undan under vattnet och hållas där?

Eller har jag sett för många maffiafilmer?

Men i alla fall har de återbrukat en del mjölk och juice-förpackningar, återbruk är alltid bra!

Mycket mera sten fanns redan i sjön och kabblekan blommade och långt i fjärran syns det som kanske kunde avslöja var vi var någonstans.

pingstrosett

Jag såg ett par härliga tofflor i något rutmönster hos en bekant. De såg enkla ut att göra, så då de senaste sockorna blev färdiga började jag på.

De blev av någon anledning inte alls så bra utan mönster, får nog ta till google och se om jag hittar något riktigt mönster att gå efter....

Då jag "resmat" upp börjanet så blev jag med garnnystanet i handen och plötsligt bara händer det. Hade sett också denna på någon bild i något forum och undrat hur det skulle se ut på riktigt/på mej. Nåja, det stickade jag också utan mönster, men det passar nog mera på Mia (om det var det dockan hette?).

Men fungerar nog också som mössa eller som stickad peruk.

....
I dagens texter, (Joh 14:23-29,  Apg 2:1-13) var det eldstungor som landade på lärjungarnas huvuden (inte rosetter) och de talade många språk. Jag kom mig inte till någon gudstjänst idag utan försökte kolla in vad som kom på SVTPlay och Arenan. Ingen av de som jag där såg kunde jag tänka mig att det skulle ha landat tungor såsom eld på huvudena. Men å andra sidan så kunde väl inte lärjungarna då heller tänka sig det, det gick nog utöver vad man kunde tänka.

Sån är Gud! Och hjälparen den helige Ande.

före och efter

...här var det i alla fall grönt...

Efter en dag på jobbet, kommer jag äntligen ut i solskenet och ska söka mig till den parkerade bilen. Kryssar mellan några bilar som väntar på att få åka genom korsningen, trafiken är tydligen på topp
just nu.

Gick över på övergångsstället och halvvägs märkte jag att en ambulans var på väg. Jag hann bra över innan den kom. För tydligen var det fler som inte märkte? Fyra (4!) bilar som kom från höger i förhållande till ambulansen, körde ut i korsningen före ambulansen, som de facto hade blåblinkorna på. Bilarna skulle annars ha haft företräde, men så som jag lärt mig så gäller inte det ifall blåblinkande bilar är med i räkningen. Kommer blåblinkande bilar så stannar man och låter dem gå före. (Och hoppas att de inte stannar utan åker vidare och söker någon annan att stoppa, ifall det är en blåblinkande polisbil.)

Det var nästan så jag såg lite rött. Vart har mänskorna så brått? (Gick och tänkte på det medan jag gick till den parkerade bilen, som inte fanns där. - Ajjaa, jag parkerade ju inte här idag!)

Nå, skulle det ha varit riktigt bråttomt, så hade nog ambulansföraren satt på sirenen också, så det var kanske lugnt, men ändå!

far och mor och farmor

Så har vi då firat morsdag. Morsdagsrosen, "den risigaste de hittade", ska ännu planteras och sen kanske den får blad och blommor, så jag visar bild på morsdagspelargonen. Övriga blommor kom sig inte på foto.

Och vilken morsdag det blev, den bästaste sommardag, första barfotadagen och shortsen kom sig också på!

Släkter följa släkters gång får man konstatera när vi såg genom ett gammalt fotoalbum med ett barnbarn och han såg en bild på min mor och frågade: Är det där du?. 

Dagens text talade om ett annat släktskap:

Men lyssna nu, Jakob, min tjänare,
Israel, som jag har utvalt.
Så säger Herren, din skapare,
han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun, som jag har utvalt.
Jag skall gjuta vatten över törstande mark,
floder av vatten över torrt land,
och jag skall utgjuta min ande över
dina barn,
min välsignelse över dina ättlingar.
De skall skjuta upp som grönskande
popplar,
som pilträd vid vattenströmmar.
En skall säga att han tillhör Herren,
en skall bära Jakobs namn,
en skall skriva att han är Herrens
och hedras med namnet Israel. (Jes. 44:1-5)

hela dagen

kinarosblomma bakifrån

Det är Kristi himmelsfärdsdag hela dagen idag - har jag lärt mig på fb. (Helatorstai på finska)

Alla bilder man ser av händelsen visar Jesu ansikte, jag tycker en naturligare bild skulle visa bakhuvudet, han var på väg bort till något nytt - eller egentligen äntligen på väg hem, skulle han inte då se framåt, dit han var på väg?

Konstaterade på rundvandringen igårkväll att vitsipporna blommar, då var de ju inte utslagna, det var ju kväll, men de är på gång i alla fall.
 
Tulpanerna blommar vid lilla husväggen tillsammans med scillorna - det tar sig med våren.

Kinarosen vänder sig också mot ljuset och tar emot och längtar kanske ut?

hjärtats samtal med Gud...

...är temat för söndagen. På bilden är det nog också ett samtal på gång. Funderar att kanske den gamla kissen (19 år?) inte ser eller hör så bra. Hon märkte inte då den yngre och lurvigare satt i skuggan under bänken först. Så då blev det en litet samtal.

Hur ser vårt samtal med Gud ut?

Texten:

Jesus sade till sina lärjungar:
”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.” Lärjungarna sade: ”Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.” Jesus svarade: ”Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.” (Joh. 16:23-33)

i dag är det första maj, maj, maj...

Jag försov mig, hade nog tänkt mig till förstamaj-sjungningen och paradiseringen, men ville inte heller lägga väckarklockan på ringning då det var en ledig dag.

Men jag har nog halsbandet på, som jag lovade barnbarnet/den som gjort det. Hon kom in fram och åter på väg från ett bröllop och var så fin. Det var, som jag minns det, något som var roligt med 1 maj. Man skulle ha vårkläder på. Nya länkskor/sommarskor.

Jag tänker jag behövde mera få sömnen, än ståta i nya vårkläder, som jag inte har...

Bilden klickbar för bättre läsbarhet.

...
Jag är ju inte riktigt som i serien - än, men nojan sticker nog upp ibland, mina klasskamrater börjar bli så gamla...

Det gamla ska enligt all ordning ge rum för det nya som växer.

... och blommornas blomning ter sig så mycket vackrare mot bakgrund av gammal fägring?