Efter att ha nattat barnbarnen och gett över åt modern, fortsatte vi på en minisemester med husbilen, måste ju träna för den riktiga semestern...
På vägen såg vi denna vackra älg bredvid vägen i skogen. Hon var inte alls rädd, så länge vi bara såg på henne, men sedan började jag sikta med kameran och så blixtrade det till. Hon tyckte nog att skottet gick väldigt tyst, men tack och lov förbi den här gången. Så älgade hon i väg med långa steg. Så hann vi se en vacker solnedgång, med välbekanta siluetter i horisonten. Inte mycket till vind, men ändå så hördes nog det sköna skvalpet mot stranden. Vattnet var ovanligt lågt?!
Dagens text talar också om vinden:
Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden. (Joh 3:1-15)
Det behöver kanske inte alltid blåsa hårt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar