löv ju

Dessa blad på fotot verkar inte ha bråttom att dimpa ner ur trädet.

Vasabladet hade nog kommit i postlådan sin vana trogen.

Där skrevs om eutanasi idag.

Lite konstigt egentligen då jag vaknade med ordet barmhärtighetsmord i morse - av någon anledning - eller nuförtiden talas det ju mera om eutanasi.

(Undrar om det har någonting att göra med alla Halloween-bilder som flödar i fb för tillfället?)

Dagens text (Matt 22:15-22) handlar också om det här:
...

Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?” – ”Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Vi tillhör Gud, vi kan inte göra vad vi vill med våra liv, egentligen. Vi har en plats och en uppgift. Det som gäller är att få reda på vilken uppgiften är och leva i den. Och också där hjälper Gud, Han som verkar både vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske

Hittade i googlandet för inlägget att det kommit en ny bok av Sjödin: Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den kunde det ju nog vara intressant att läsa, han brukar skriva lättläst men insiktsfullt.

slingrar sig

Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken ? Sätter man det inte på hållaren? Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. Hör, du som har öron att höra med!"
 (Mark. 4:21-23)

Fotograferade genom fönstret motorhuven i morse. Vad är det som blir synligt då det blir kallt? I alla fall ingenting att skämmas för, tror jag, det är ju vackert! Eller?

Jag sökte uppgifter om nya företeelser på jobbet i veckan och hamnade på en instruktionsvideo (klick, videon längst ner på sidan). Uppgifterna jag ville veta fanns nog där, men....

Vilka saker i videon kan man tro är sanna och vilka falska. Det började ju med en lögn, Vesa-Matti Loiri var det inte frågan om. Den slutade också med en lögn. Det fanns inget kaffe i koppen - och det tycker jag är synd. 

Hur ska man veta vad man ska tro på och vad som inte stämmer då somt är lögn och bedrägeri?

imperfekt

Strävar tydligen också efter något, men vad, tror inte hon får det härinne...

Jag vaknade ur en dröm så råddig som bara drömmar kan vara.

Sen fortsatte dagen nästan i samma stil, tankarna hoppar hit och dit, från en sak till en annan - vilken tur att jag är ledig från jobbet.

Mindes från tiden då barnen var små. En grannfru kom in och fråga: Har du ståka färdigt? Och jag var som fallen från skyarna. Ståka (stökat undan kanske på skrivspråk) blir det ju aldrig klart, tycker jag, med småbarn. Jag minns inte ens att jag lärt mig det någongång, att man borde stöka undan tills det är färdigt.

Det var klart, hemma i barndomshemmet var vi så många så disken t.ex. kunde ju inte vänta, den måste diskas undan tills nästa omgång med mat skulle serveras och visst gjordes det alltid direkt efter maten. Men i eget bo, så blev det nog ofta så att disken lämnade till kvällen, eller när diskbänken blev för full. Det finns tydligen en gräns även där, då det måste tas itu med. Och då gör man det.

Samma sak med räfsandet där ute. Jag tycker att löven är fina också då de ligger på gräsmattan och på gångar. För mig behöver det inte alls vara så rent och fritt från löv. Men också där finns en gräns. Så lite krattade jag bort idag av dem som hade ramlat ner.

Men det är inte avslutat krattandet heller. Så denna länk (klick) kanske  passar in. :)

skyldig/icke skyldig

Dagens text (Matt 18:23-35) handlar om förlåtelse. Och är jag skyldig eller icke skyldig?

Vem kastar första stenen?

Som kristna ber vi i Fader Vår: Förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro.

Om vi dessutom för att få bilden klar för oss läser detta (klick), så blir det väldigt allvarligt. Gud är densamma idag.

På något vis ville jag ha in den här youtube-snutten (klick) också i sammanhanget.

Kan ju avsluta med en klick till (klick).

Undrar om någon orkat med så här långt? Lite kringelikrokar blir det ju nog i huvudet...

tiderna förändras och vi med dem

Gårdagens restaurang och middags-sällskap.

Jag har försökt några gånger fotografera mat, men det lyckas aldrig. Så nu, då jag hade sådant sällskap som inte förstod att undanbe sig att bli publicerade på blogg eller facebook, så blev det en del av sällskapet som fick posera. De var faktiskt två, som tydligen var vana att få sig något gott där.

Ibland är det gott med gammaldags, från den tiden jag var ung, hamburgare och franskisar. Men kiosken hade bytt ägare, så riktigt som förr var det nog inte mera.

Undrar om jag gjorde mig skyldig till något brott då jag matade dem med brödbitar? Men jag vill försvara mig med att jag inte kastade mera än de åt opp.

att vakna med en sång

"Faster Anna, moster Fia, jag slår vad om en tia att Jesus lever idag. Han gör likadana under som han gjorde då och han säger be så ska ni få."

Jag tänkte att jag skulle lägga opp versraden hit, så kanske den fastnar här. Det är ju inget fel med den, men på nåt vis skulle jag gärna vakna upp med en annan sång i huvudet åtmistone ibland.

Faster Anna hette Anna-faster hos oss, Fia var också Fia-faster inte moster. Jag påminns om henne varje gång jag lägger eld i vedspisen. Det kan man inte göra utan att bli svart om fingrarna - eller åtminstone inte jag, och inte hon heller då på den tiden, efter vad det verkade.  Släktfel?

Själv är jag också faster till ett antal brorsbarn. Vad betyder det egentligen? Borde jag vara på ett visst sätt? Vad är arbetsbeskrivningen för en faster - eller för den delen moster, det är jag också?

Sången finns på någon gammal kassett som finns i vår låda sedan gammalt.

om sanningen ska fram

Går det en stig där? Fast jag tror man borde kunna gå på vattnet i så fall...

Bland dagens ord fanns många texter att välja mellan. Jag fastnade på "sanningens bälte" idag. Ef. 6:10-18.

Kom mig via fb att läsa Anna-Lena Laurens krönika i Hbl. Kände lite igen mig där i början, världen börjar se konstig ut - åtminstone då man läser tidningarna. Och framtiden hon beskriver är inte så ljus... (Tydligen måste man vara inloggad på antingen google eller fb för att se den, sorry. Det märkte ju inte jag eftersom jag var inloggad. Konstig värld vi lever i, joo...)

Och ja, vad är sanning? Beror det bara på vem som talar/skriver?

Och vilken är sanningen sedan då man inte kan googla och kolla upp (andras åsikter), då/om internätet slocknar? Var står vi då?

"Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp."

...och kampen är inte mot kött och blod...

Sen, också via fb, kom jag att läsa Tomas Sjödins krönika i GP. Ibland blir det mörkt, men det ljusnar så småningom. 

 Jesus sa: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

på tal om

Gator av guld har jag aldrig gått på, men mossa tycker jag om.

Såg på nyheterna via fb/Vbl att Bob Dylan får nobelpriset i litteratur.

Ja, vad ska man säga? Det skulle man inte ha trott!

Försökte söka "Knockin' on heavens door" på youtube.

Litteratur? Nja, mera nog musik!

En gång ska vi alla stå där, knockin' on heavens door. Det är väl lite som den första snön som alltid kommer överraskande runt 20 oktober.

Är det någon jag känner som då öppnar dörren, kan det kanske vara som att komma hem.  Eller kanske dörren är öppen, inte låst alls, utan bara att öppna för den som kommer hem. Där ska också finnas musik, tror jag.

framåt eller bakåt

Idag blir det andras bilder (klick). Sådana bilder togs inte då det begav sig för oss, men visst ser det kul ut. Lite glad blir man ju nog.

Via fb såg jag att en adresspåskrivning är på gång. Här (klick) finns en länk. 

Och visst skrev jag på. Särskilt om man ser på vad texten på finska säger och vad texten på svenska säger på sidan. Så vitt jag förstår borde de säga samma sak, men....? Och det är väl resultatet sen då/om vi måste till Seinäjoki och förklara våra symtom på ett främmande språk, de är ju ibland svåra att förklara också på eget modersmål, för att överhuvudtaget bli förstådd. För att inte tala om vad man får för svar sen på finska, som givetvis då ska översättas - undrar hur länge det tar? Finns det tillräckligt med översättare?

Själv har jag i kväll grävt ner mitt pund. Kanske det blev ca 10€.

Jag hoppas att det till våren sen ska komma något gott eller åtminstone fint av det. Hoppas kan man ju alltid.

allvarliga saker

Gårdagen var det fest. 

Mera sällan får man arbeta i lera på bröllopsfester, men trevligt nog ingick det i gårdagens program. För bordsgrannen blev det en odil. 

Dagens gammaltestamentliga text: 

Herrens ord kom till mig:Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. 

Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!”

Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. 

Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera. (Jer. 1:4-10)

Någon annan hade format bröllopstårtan till tre buketter med solrosor. Hon kunde också sin sak, och god var den också.

Evangelietexten (Matt. 22:1-14) handlade också om bröllop - en liknelse.

av någon anledning

Gårdagseftermiddagens foto. Det togs med horisonten lite sned, men det finns ju program för det. Jag försökte först med allmänt "förbättra" bilden, men då rättades bara färgen lite, inte horisonten. Men jag kunde ju själv vrida bilden lite för att få den rak.

Undrar hur maskinen avgör när bilden ska rättas till eller ej? Då jag försökte rätta till den redan rättade bilden gjorde programmet horisonten sned igen, så som den varit förut.

Men i alla fall de långa skuggorna som kommer vid kvällssol borde ju vara raka. Men också de ser krokiga ut då de faller på ojämnt underlag.

Ja, så vad är rakt och vad är krokigt?

varthän?

..och bilderna vill inte alls som jag vill...

Husbilen tog oss igen på en resa, denna gång till Norrskata över en weekend/ett veckoslut på ett vuxenläger. Vädret var fantastiskt. Men det är lång väg dit från Österbotten. Vi anlände fredag kväll halv elva-tiden, efter att ha haft väldig tur med färjorna och den sista färjan hade någon beställt, så vi fick bara hänga på och behövde inte vänta på morgonturen. 

Varje by har sitt berg ...?

På söndagen var det dags att ställa sig på hemväg. Det var många andra som också hade samma tanke. Så där stod vi i kön, men när man kom närmare färjan, blev ju vyerna finare.  Att vara tvungen att sitta och vänta har på ett sätt en terapeutisk verkan också. Man kan inget annat.  Man är tvungen att sitta  - och vänta in sin själ...?

Här (yle.fi) finns mera bilder, också gamla bilder av vår resväg. Skulle ha varit en färja till att vänta på om inte bron på Nagu fanns.

Sista bilden är från nattkvarteret i Sideby fiskehamn. Det sägs att jag nog besökt stället tidigare också, men det har jag inget minne av. Vackrare i morgonens timmar än i mörkret på kvällen då vi kom dit.

*

Gårdagens, Mikaelidagens texter är allvarliga. Den gammaltestamentliga texten (1 Mos. 28:10-17) talar om ett Gudsmöte. Det har det säkert varit många just på Norrskata, det verkar vara ett ställe där Gud talar. Men jag tror ju nog att om man stannar upp och lyssnar in, så talar han nog också annanstans. Han är med oss alla dagar intill tidens slut.