 |
| Inte mitt hår, men nog hår.... |
Vet inte ändå om det hjälper. Ibland ser jag, men innan informationen går fram i hjärnan till det rätta stället, så jag skulle hinna reagera, så har tillfället gått mig ur händerna. Till dem det drabbar får jag bara säga förlåt, jag hann inte... Eller som jag hört någon ofta säga då de går: Tack och förlåt!
På jobbet verkar nog tankeverksamheten fungera bra, som jag ser det, men då jag är så att säga ledig... Ibland har jag funderat om det beror på att jag har håret i strama tyglar på jobbet. Håret fortsätter väl in i huvudet som tankebanor och det är säkert bra då de är spända där. Då jag byter bort jobbkläderna släpper jag håret också lite lösare, inte mycket bara litet, så då kanske inte tankarna löper lika friktionsfritt som förr? Det kan ta en halv dag eller så innan jag reagerar: Ja, men han sa ju så!
I dagens text (Matt. 25:31-46) frågades det så: När såg vi dig....?
Jag får bara konstatera att det behövs mycket nåd.
Den här bloggtexten om domsöndagen kom visst fram till något liknande, det finns nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar