päärona å korvsåsin

finns det mat därinne?

Nu ser vi en gåtfull spegelbild ,
 men då ska vi se
 ansikte mot ansikte.
 Nu förstår jag bara till en del,
 men då ska jag 
 känna fullkomligt,
 så som jag själv blivit
 fullkomligt känd. 
(1 Kor. 13:12)

Det lästes på den begravning jag bevistade idag. 

Hittade via fb sedan låten: Suppertime, som också beskriver lite hoppet som ändå finns på begravning då en kristen broder gått hem. Någon har ropat: Kom hem, maten är klar!

Jag minns inte att mamma skulle ha ropat så ofta just det. Men säkert hände det nog. För det mesta var det jag eller någon av mina syskon som fick gå ut på trappan och ropa: Maten är färdig! eller KahVILLE, då det var kaffedags! På finska tog vi det ibland för att en av våra grannar kallades Ville.