överblick

Så var det då dags för dagens text. En av dem är från 1 Kor 13. När man läser hela texten blir det en vacker romantisk text som ofta läses på bröllop. Men vad säger den egentligen? (Hela texten säger ju väldigt mycket nog.)

"När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga."

En del barnsligt har jag nog lagt bort, men inte allt. Känner mig inte alltid så vuxen. Däremot ska ju Guds rike tas emot som ett barn, så kanske inte allt behöver lämnas bort heller...

"Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."

Skatan på bilden sitter i toppen på en stor gran en bit bort från huset och jag fotograferade från köksfönstret för jag kände inte igen att det var en skata, jag tyckte det var så mycket vitt på den. Det blev en lite suddig bild i kameran (zoomade ju ganska mycket) men i alla fall såg jag att det nog var en skata. Men sen satte jag in bilden i bildredigeringsprogrammet i datorn och vips blev bilden ju nästan bra.

Hon/han/hen, skatan alltså, har säkert en bra överblick av helheten däruppifrån...

(Fast sen sjunger vi ju: Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud.... Men Guds under finns nog också högre upp, tror jag.)

längtans bilder

Jag skalade en apelsin och plötsligt hade jag en visa i huvudet (klick).

Och dit längtar jag egentligen inte, men vissa minnen är nog förknippade med denna visa.

Längtan är väl det som gör att man orkar en bit till.

De första bilderna är några dagar gamla, den nedersta är från idag.

var är Gud i funderingarna?

Det var blött när jag gick, sen frös det på. Nu är det knoppligt.

Läste i Vbl idag om initiativet om att kyrkan ska viga samkönade par. I ingressen sades också att den präst som inte vill får låta bli.

Jag fortsatte läsa och inne i texten läste jag:

En liknande praxis har nyligen tagits i bruk inom den lutherska kyrkan i Norge. I omröstningen där valde också en del konservativa, som var emot vigsel av samkönade, att rösta för eftersom de ville säkra sin plats inom kyrkan. - Samma sak kommer att krävas här. Men mitt hopp är att de som primärt är emot ändå kommer att rösta för av samma orsak som i Norge, säger Åstrand.

Alltså detta är demokrati?

De röstade för eftersom de ville ha kvar sitt jobb, samma kommer att krävas här. De präster som vill ha kvar sitt jobb bör rösta för.

Vem är det som bestämmer?

... eller har jag förstått fel - eller har Vbl förstått fel?

Dagens ord passar bra in:

Så er sådd i rättfärdighet, skörda efter kärlekens lag, bryt er ny mark. Det är dags att vända sig till Herren, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över er.
(Hos 10:12)

korset blott, korset blott

Dagens text till dagens fotografi:

Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. (1 Kor 3:7-15)

I fortsättningen av texten flyttas plötsligt liknelsen till att handla om bygge och grunden man bygger på. Och att man kan bygga med många slags material på grunden Jesus Kristus. (På bilden är det en isskorpa ovanpå grunden som gör att vattnet inte kommer sig ner för att vattna jorden.)

Vi var på en begravning igår i en kyrka jag inte så ofta besöker. Började under begravningen titta efter ett kors. Jag såg inget på altaret. Ett enda kors såg jag i kyrkan och det var på predikstolen.  Efteråt var vi i församlingshemmet, vackert och ganska nytt sådant. Även där fanns det bara ett litet kors, svårt att få syn på, på talarstolen. Andra fina konstsaker fanns nog.

Jag tycker inte att vi ska glömma bort korset i kristendomen, det är korset den bygger på.

Det är genom att bygga på den grunden som vi räddas, även om det sker såsom genom eld.

hög eller låg

Rynkor var på tapeten på en blogg jag läste.

Rynkor på tapeten betyder vanligen att huset lever. Rör på sig. Normalt för gamla trähus nog, men givetvis till en viss gräns.

Annars brukar man säga att skönhet sitter i betraktarens ögon. Så det vore väl skäl att träna på att se på sina åldersskavanker med tacksamhet och glädje - jag har fått vara med länge.

Fotot är så som mina arbetskamrater ser mig, nåja, i alla fall fanns det på gratulationskortet...

Frisyren är nog ungefär sån, men i en gungstol ska man inte sitta så, det ser inte bekvämt ut. Där ska man ju sitta bakåtlutad, kanske någon kudde bakom nacken eller ryggen.

Bekvämare var det nog också att sitta på jobbet igår än att stå. Men hastigt har man vant sig vid att bordet ska vara högt uppe och så var det ovanligt med vanlig(!) höjd på skrivbordet.

vändag

Det här kortet/pappret hittades under vindrutetorkaren på bilen då den stått parkerad utanför ett församlingshus en gång för länge sedan. Jag antar att det var någon från söndagsskolan som ritat, klistrat och målat. Jag blev glad.

Precis lika glad blev jag den dagen jag hittade den igen i bilen - jag städar inte så ofta - nu ännu lite mer medfaren.

Nu ger jag den vidare som vändagshälsning.

rått är gott

Jag kom mig via fb till en bild om potatis och hur värdefull mat den är. Den bilden är fortfarande på fb.

Bilden här bredvid (jag brukar inte fota mat, tycker man ska äta den, men det här är tydligen då undantaget som bekräftar regeln) är från en dag då vi befann oss i Jakobstad och blev hungriga. Jag var inte så väldigt hungrig så jag tänkte, jag tar bara lite franskisar. Men om man sitter på Korv-Görans så finns det inte något sånt som lite franskisar. Portionen som kom var enorm.

Franskisar är nog goda, men jag tycker att rå potatis också är gott. Vande mig hemma som liten med att få en rå potatis, då det skalades - och gott var det. Är fortfarande.

Det händer ibland att jag får ett skov, jag vill ha en rå potatis, så jag måste hämta och skala en.

det är värt det

Jag måste leta i kameran om jag skulle hitta någon bild som skulle passa till dagens text (Matt 19:27-30). Där hittade jag denna. Jag vet inte vem som har parkerat sparkstöttingarna där. De själva kunde inget säga om jag skulle ha frågat lov om jag får publicera en bild av dem. Bilden är från den förra promenaden.

En aspekt på temat för söndagen har skrivits här (klick).  Med den intressanta rubriken Avtalsenlig lön. (Fick mig att fundera på lönen av idag som från februari blivit mindre än förr - inte direkt men indirekt då arbetstiden blivit längre för samma lön. Sånt skulle inte fackföreningarna tidigare ha gått med på - märkliga tider vi lever i!)

Då jag nu är på länkhumör så hittade jag via fb en predikan av Stanley Sjöberg: Ett bättre alternativ... (27:48= nästan en halv timme lång). Han säger många tänkvärda sanningar som tål att funderas på. Värdefull att lyssna på.

(Skrämmande är att om man använder orden alternativ och sanningar i samma skrivna stycke idag så får de en tvivelaktig nyans. Orden kan ändra betydelse beroende på hur de används. Men Jesus ger egentligen inget alternativ: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.)

syns inte finns inte?

Fördelarna med att sluta tidigare på dagarna är ju att man hinner ut t.ex. på en promenad innan solen går ned. (Det hände alltså en gång denna vecka att jag kom mig ut på promenad.)

Hittade månen och den fastnade till och med i kameran. Fick mig att komma ihåg - eller inte komma ihåg - var det julfest eller avslutning i lågstadiet? Det var planer på att jag skulle sjunga som början till någon pjäs - tror jag: Och månen vandrar på fästet blå... Läraren skulle spela på något instrument som stöd. Men spelverket han skulle spela på hade han glömt hemma, alltså står jag där och sjunger a capella. Det var bara första versen jag sjöng - tror jag. Det är ju en väldigt sorglig text egentligen (se här), skulle inte passa att sjunga hela för barn.

Det var den sångkarriären...

Konstigt att på den andra bilden syns inte månen alls, fast det är taget på samma ställe samma tid. Syns inte finns inte?

Det är lite som Röda Korsets drive inför vändagen och de bilder (här är en) de sprider. Lite tråkiga, tragiska, tyvärr precis som det nog kan vara.

big bang eller litet klirr

Jag stod och diskade då det plötsligt hördes som om någon hade börjat på stickningen i vardagsrummet. Jag torkade av mina händer och mötte katten....

Att försöka reda ut råddet bland garnnystanet, som tydligen hade fått sig en omgång innan hon började "sticka", blev jobbigt - är inte klart än. Kom att tänka på de som menar att jorden/världen har blivit till genom en "big bang". Kanske jag borde ha låtit henne hållas?

Jag försöker sticka sockor, men håller mig med egna mönster, hittar på vartefter.

Kom i sammanhanget ihåg en vits jag hörde i veckan om en försäkringsagent som kom till sankte Per. (Jag har aldrig kunnat berätta vitser, detta inget undantag.) Försäkringsagenten kom sig inte in, då han hade glömt att läsa det finstilta (underförstått: Bibeln).

Det hänger inte ens på det, då det är nåd till 100%.

Men vi har faktiskt fått ett "stickmönster". Det finns regler för hur man ska sticka för att resultatet ska kunna kallas socka. Stickar man väldigt mycket utanför mönstret kan det ju bli en vante i stället.... Det ser ju ganska lika ut i början.

I söndagens text (Luk 2:22-33) såg Simeon en liten början, men förstod vad det skulle bli:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse
åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”