En del barnsligt har jag nog lagt bort, men inte allt. Känner mig inte alltid så vuxen. Däremot ska ju Guds rike tas emot som ett barn, så kanske inte allt behöver lämnas bort heller..."När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga."
"Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."Skatan på bilden sitter i toppen på en stor gran en bit bort från huset och jag fotograferade från köksfönstret för jag kände inte igen att det var en skata, jag tyckte det var så mycket vitt på den. Det blev en lite suddig bild i kameran (zoomade ju ganska mycket) men i alla fall såg jag att det nog var en skata. Men sen satte jag in bilden i bildredigeringsprogrammet i datorn och vips blev bilden ju nästan bra.
Hon/han/hen, skatan alltså, har säkert en bra överblick av helheten däruppifrån...
(Fast sen sjunger vi ju: Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud.... Men Guds under finns nog också högre upp, tror jag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar